Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya och gamla brudar i hembygdsgården

I flera månader har samlandet, sömnaden och tvättandet pågått. Men nu står utställningen Brudar och bonader färdig - och kunskapen bakom verket är stor.

Annons
Kristina Jacobsson rättar till buketten i hennes hörna av utställningen. Hon har bidrag med bland annat sin egen och sin mors brudklänningar. Brudar och bonader pågår fram till 1 augusti.Bild: Pia Gyllin

Svarta, vita, puffiga, släta, broderade och omsydda. Brudklänningar som visar bröllopsmode från flera decennier tillbaka finns nu att se i den gamla skolan vid Åkerby hembygdsgård. Utställningen Brudar och bonader öppnar i dag med invigning klockan 13. Det är Sköllersta hembygdsförenings medlemmar som tillverkat och samlat ihop verken. Ett 20-tal brudklänningar och närmare 40 bonader finns att beskåda i de gamla skolsalarna.

–Vi har försökt få tag på klänningar och historierna bakom dem i flera månader. Vi har fått jättefint gensvar och har fått låna så många fina klänningar, berättar Lisbeth Ek från Sköllersta hembygdsförening.

De flesta klänningar har ett bröllopsfoto intill sig så att besökaren kan se hur kreationen såg ut när den bars. På vissa sitter små informationslappar. En 70-talsklänning bars enligt brudens handskrivna information när det ”var skralt i kassan och jag var i tredje månaden, men roligt hade vi!”.

Kristina Jacobsson har flitigt samlat klänningar och har med fem stycken i utställningen: sin egen, sin mammas, sin dotters, sin systers och sin svärdotters. Mammans är från 1934.

–Det är roligt att spara på gamla saker om man har plats för dem, säger Kristina.

–Mammas klänning är fortfarande fin. Min fick ungarna leka i när de var små, så den är väl lite trasig här och där. Men den är med ändå.

Kristina berättar om sitt brudlinne som hon satt och broderade en hel sommar inför bröllopet. Kökshanddukar och sängkläder skulle sys för hand och prydas med monogram.

–Om man inte handfållade dem fick man skämmas, i alla fall min mamma. Det var hon som sa att jag var tvungen. Jag hade hellre gått och badat, skrattar Kristina åt minnet.

Och minnen finns det många bland klänningarna. Alla föreningens medlemmar som har med en klänning kan berätta roliga eller fina historier om sin speciella dag. Alla med en sak gemensamt: ”roligt hade vi”.

Att färga och sy om brudklänningar till finare festklänningar som kunde användas igen var vanligt förr. Lisbeth Ek diskuterar med de andra i föreningen om hur fotot och biten med originaltyget ska sitta.
Bonader från olika tidepoker finns representerade. Detta är den äldsta i samlingen.

Mer läsning

Annons