Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lång vägs vandring till kyrkan

Förr i tiden fick folk i Tiveden varje söndag vandra en lång väg för att komma till kyrkan där de kunde höra nyheter och ta del av Guds ord. Sedan 1960-talet genomför Tiveds hembygdsförening samma vandring en gång om året för att minnas dessa vedermödor.

Annons
Vissa av spångarna över vattendragen är hala och ostadiga. Gunlög Enhörning får hjälp av Ulla Carlsson att hålla balansen.

– Det ser ut att bli ”Dammtorpaväder”! säger Ulla Carlsson och spanar upp mot himlen där molnen skingrar sig över Tivedstorp.

”Dammtorpaväder” beskriver hon som ”sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne”.

Det bådar gott för en trevlig kyrkvandring, en tradition som hembygdsföreningen haft i många år. Ordförande Ulla Carlsson undersöker saken när NA:s reporter frågar hur många, och det konstateras att det nästa år blir 50-årsjubileum.

Kyrkvandringen i sig är dock betydligt äldre. Förr i tiden gjorde folket i Tiveds-torp den varje söndag för att komma till Tiveds kyrka i Sannerud. Hembygdsföreningen gör om den en gång varje år, vartannat år från Tivedstorp och vartannat från Åboholm.

– Förr var det så att ville man ha nyheter så fick man gå till kyrkan, säger Runar Adamsson.

Gruppen på dryga 20 personer ger sig av över stock och sten, i uppförs- och nedförsbackar. Det har regnat de senaste dagarna och det är blött på sina ställen där stigen går. Emellanåt får man balansera på smala och hala spångar över små vattensamlingar, och det gäller att hålla tungan rätt i mun för att inte plurra.

Längs vägen finns mycket att titta på, och de deltagare som är mer insatta berättar för de andra om en gammal smedja och en kallvattenkälla med friskt vatten där skogsvandrarna kunde fukta strupen och vattna sina hästar.

Vandringen bjuder på omväxlande natur. Stundtals står skogen som kompakta väggar på båda sidor av stigen. Ibland öppnar den sig och på en berghäll i en glänta stannar gruppen och sjunger ”Härlig är jorden”, en passande psalm en sådan här skön dag.

Vid Busamon, ingen vet bakgrunden till det speciella namnet, är det dags för en välbehövlig paus. Aldrig har väl en kokt korv med bröd och hemkokt saft smakat så bra. Vandrarna tackar de församlingsmedlemmar som mött upp och ordnat med provianten.

Efter rasten ger sig vandrarna iväg med förnyad energi och i raskare takt. Vid Släte berga stannar de på ljungbeväxta berghällar, där Unden kan skymta över trädtopparna, och sjunger nästa sång, ”I sommarens soliga dagar”. Stig Gustafsson berättar om Hötärnstalla, ett träd som fått stå kvar i hundratals år eftersom folk förr överförde sina sjukdomar och krämpor på det.

– Om man hade tandvärk kunde man peta med en sticka i tanden och sen sätta den i tallen. Man trodde att tandvärken skulle gå över på det sättet, berättar han.

Tallen har varit utvald för nedhuggning i många år, men ingen har vågat av rädsla för att sjukdomarna den hyser ska släppas lösa.

Efter fem kilometers vandring når gruppen fram till ett soligt Sannerud och kyrkan. Även om det har varit en skön promenad är nog de flesta glada att de slipper vandra hela den långa vägen tillbaka, som gårdagens vandrare fick göra.

Tivedsskogarna bjuder på dramatisk och omväxlande natur.
Vad smakar bättre än en varm korv efter en tuff skogspromenad över stock och sten?
Ett tredje ben kan vara bra att ha på en skogsvandring.
Magnus Enhörning förevigar det tappra gänget som orkat sig fram till rastplatsen.
Förr i tiden gick folk kyrkstigen på söndagarna för att komma till kyrkan. Dagens vandrare har samma mål, men inte samma tvång över sig.

Mer läsning

Annons