Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingela skapar sitt eget välbefinnande

Skapandet är och har alltid varit en stor del avIngela Bornströms liv – oavsett vad det är.
– Allt som har med skapande att göra får mig att må bra, konstaterar hon.

Annons
Visionär. Ingela Bornström ser ett framtida Bergslagen dit folk vallfärdar.

På en liten gård i Östra Kumlan bor Ingela Bornström med sin sambo Dennis. Tidigare fanns både kor och höns på gården. Numera går endast en häst omkring i hagen, för att hålla markerna öppna.

– Men vi funderar på att skaffa lite djur igen när vi går i pension, berättar hon.

Den pratglada Ingela kan minst sagt kallas för en driftig och idérik person. Hon brinner för skapandet och har så gjort sedan barnsben. Formen på skapande varierar dock. Foto, lera, måleri och snickeri. Hon har inte riktigt bestämt sig ännu för vad som egentligen är hennes grej.

Just nu är det nåltovning som gäller, berättar hon. Och inom kort hoppas hon även på att kunna gå en kurs i såptovning.

– Känner jag mig nere eller förbannad så försöker jag alltid att skapa något. De dåliga känslorna försvinner omedelbart när jag får koncentrera mig på något annat, bara vara här och nu.

Ingelas rötter finns i Ställberg med omnejd. Som treåring flyttade hon dock till Handen, utanför Stockholm, eftersom pappas jobb krävde det.

Visserligen flyttade hon tillbaka till trakten, nu till Ställdalen, redan vid sju års ålder, men tiden i Handen satte ändå sina spår.

– Jag har nog alltid sett mig som en inflyttare, fastän jag är så pass infödd som man kan vara. Jag hade fel dialekt och fick ofta höra det.

Skoltiden i kommunen var ändå ljus. Gymnasiet hoppade hon dock av. Hon hade efter ett sommarjobb på Lindesbergs lasarett fått erbjudande om att fortsätta det arbetet, vilket hon också gjorde.

Under en längre tid var vården hennes arbetsplats, både i Lindesberg och i Kopparberg. Men nya utmaningar var att vänta.

I 20-årsåldern tog hon över en sko- och väskaffär i Kopparberg. För att få ekonomin att gå ihop delade hon också ut lokaltidningen sex dagar per vecka.

– Det var roligt och slitigt, men efter fyra år stängde jag butiken.

I samma veva träffade hon också sin nuvarande sambo och flyttade till gården i Östra Kumlan.

– Med facit i hand förstår jag inte att jag orkade. Jag var ju helt slutkörd. Men när jag var mitt i det kunde jag inte förstå varför jag hade så lätt att gråta.

En tid hon minns med glädje är den som anhörigvårdare åt sin dementa mormor.

– Det var fantastisk att få lära känna mina morföräldrar på ett helt annat sätt. Inte bara som mormor och morfar, utan som personer.

– Pappa berättade ofta att mormor var lite busig, men som barn såg jag aldrig den sidan. Men det fick jag göra under den här tiden.

Genom en kontakt fick hon sedan ett vikariat som gymnastiklärare. Det var också under den tiden som tankarna om att bli lärare började ta form. Snart satt hon återigen i skolbänken, och på den vägen är det.

Ingela är sedan ett par år tillbaka ordförande i Ljusnarsbergs konstklubb. Hon är också initiativtagare till Kulturglimtar, kulturrundan i Ljusnarsberg.

Den första rundan gick av stapeln i somras och nu planeras för en repris. Tanken är att den ska vara ett återkommande inslag i kommunens kulturutbud. Ingela talar också om visionen Bergslagen som en kulturmetropol där alla samarbetar.

– Här är vackert och trolskt. Det borde gå att rida på myten om det trolska Bergslagen. Folk skulle kunna vallfärda hit.

Hon pratar passionerat om att locka såväl turister som nya invånare till bygden.

– Om folk åker runt på skogsvägar de aldrig tidigare åkt på kanske de ser stugan som är till salu, där de sedan kan tänka sig att bo.

– Det kanske låter lite diffust, men det är inte omöjligt. Det är hemskt om vår bygd skulle dö ut.

En kommande inflyttning kommer att ske söderifrån, om den inträffar, tror Ingela.

– Jag tror på holländarna. Och de är väldigt välkomna.

Läs mer i måndagens NA.

Mer läsning

Annons