Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NA-tv: UppmärksammadCadillac tillbaka på vägen

Det här är historien om veteranbilen som väckte stor uppmärksamhet vid en auktion i Hovsta i somras.
– Bilen var hans ögonsten, en fantastisk pärla. Frank Sjöstrand från Hallsberg ler när han återser Gottfrid Perssons Cadillac av 1928 års modell.

Annons

Det var då dödsboet efter Ingemar Gustafsson med mängder av veteranfordon gick på auktion. Förhandsryktena surrade om Cadillacen, som först klubbades bort för 145 000 kronor och sedan såldes om för 300 000 kronor och då hamnade i Dylta bruk.

Det är på lagårdsbacken hemma hos köparen Bosse Lindgren, som Frank Sjöstrand och Karl-Ingvar Persson träffas en solig eftermiddag med Cadillacen i centrum. Frank minns den från sin uppväxt, granne med Gottfrid Persson i Hallsberg. Karl-Ingvar köpte Cadillacen av Gottfrid i november 1960 tillsammans med Ingemar Gustafsson. Här finns det alltså minnen och Bosse kan få lite historia kring sin bil.

Men det ska naturligtvis också provköras!

– Ja, säger Bosse. Det var inga större problem att få igång den.

Dan efter auktionen hade han åkt till Hovsta, fyllt luft i däcken och bogserat hem den. Hemma hade han skruvat loss tändstiften och gjort rent dem, kopplat in en bensintank, bytt olja, fyllt vatten i kylaren, bytt några kylarslangar och ordnat med ett batteri, det är sex volts spänning.

– Jag ville inte hälla bensin direkt i tanken, för den är antagligen inte värst ren och då kan man få problem med skit i förgasaren.

Den 82 år gamla bilen startade utan problem!

Nåja, den kanske inte spinner som en katt, men de flesta av de åtta cylindrarna verkar vara med på noterna.

Karl-Ingvar växte upp i Kårsta, inte så långt från Kumla gård, Ingemars föräldrahem. Trots nio års åldersskillnad fann de varandra i ett gemensamt bilintresse.

– När vi grabbar började åka moped var vi ofta hos Ingemar, han hade redan då en del äldre bilar.

En dag fick de höra talas om Cadillacen som hamnat på gärdet vid Gottfrid Perssons hem vid Vadsbron i Hallsberg, utfarten mot Sannahed där brukshundklubben ligger i dag. En mörk novemberdag 1960 åkte de hem till honom.

– Han ville ha 1 000 kronor för bilen och Ingemar tyckte det var lite mycket, så han hade frågat om jag ville vara med. Vi satsade 500 kronor var och bogserade hem bilen till Hovsta. På den tiden fick man ju köra genom Örebro och jag kommer ihåg att det var tungt att bromsa när vi skulle klara svängarna vid Vasabron.

På det här sättet hann de båda kumpanerna från Hovsta före andra automobilhistoriker, som försökt köpa den av Gottfrid.

– Tanken var att vi skulle göra i ordning den. Jag minns att jag gjorde rent kylaren och Ingemar satte på andra däck. Men det var något konstig med förgasaren, så vi fick aldrig igång den. Den blev stående på hans loge och han hade sin Willys Overland, som han åkte omkring i.

Det märks att Karl-Ingvar haft ett stort intresse för Cadillacen. Han berättar hur det putsade upp en del krom, han bytte några plåtdetaljer på positionsljusen på framskärmarna och han vet att det satt en klocka i instrumentbrädan, som nu saknas.

– Det var en Jaeger-klocka, det påpekade Gottfrid Persson särskilt, och Ingemar var rädd om den så han tog loss den och jag tror att den såldes på auktionen också.

Karl-Ingvar Persson ägde fortfarande halva Cadillacen när det var dags för auktion. Han fick alltså del av de 145 000 kronor som bilen såldes för i första omgången, men när den tyske köparen sedan sålde vidare till Bosse Lindgren fick han inget med.

– Jag är nöjd ändå och jag tycker det var väldigt trevligt att den blev kvar här i trakten och det är ju fantastiskt att få göra en provtur i den, säger han.

För Frank Sjöstrand handlade det inte om premiärtur, han hade åkt i bilen redan som grabb. Han tittar in i kupén med igenkännande förtjusning, ser att klädseln är lite sliten och som möbeltapetserare har han idéer om hur det ska ordnas.

– Det var många som var intresserade av den här bilen, men Gottfrid ville inte sälja den.

Han körde den, men mycket sparsamt och den var väldigt välskött. Jag minns rullgardinerna i fönstren och lamporna som tändes när man öppnade dörrarna.

Bosse Lindgren är är fascinerad av gamla bilar och maskiner. Han har funderat en del hur han ska bevara klenoden från 1928 och har tills vidare bestämt sig för att den ska få vara i originalskick. Att helrenovera den och lacka om den skulle bli kolossalt dyrt och dessutom tycker han det finns en poäng med att visa den som den var från början, patinerad av tidens tand.

– Det är intressant med 80 år gamla tekniska lösningar som fungerar än i dag. Det vore kul att kunna ha den kvar tills den blir 100 år och kunna köra omkring i den då, säger han.

Mer läsning

Annons