Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De lär sig vårda huspå gammaldags vis

Byggnadsvårdaren Kjell Möller tuktar den bubblande rödfärgen med en planka. Med ett gammalt hus följer ansvar, konstaterar han. Inte sätta perspektivfönster. Inte bygga sönder.
– Vill man inte bevara det gamla kan man gott köpa en ny villa.

Annons
Ella Eriksson lekte med såpbubblorna på byggnadsvårdsdagen i Karlslund på lördagen.

Vi behöver inte längre. Det finns easy up-tapeter, oljebaserad målarfärg på rea och hus som levereras med lyftkran och raka vinklar. Och ändå samlas 2000-talets människor här i Karlslund för att lära sig hur de gjorde förr. Till byggnadsvårdsdagen i går kom en bilkaravan med människor som – frivilligt – väljer att göra på gammaldags sätt. De förklarar olika.

För Björn Ideström är det enkelheten. Han går i ladan hemma och tittar på alla stockar som är huggna för hand.

– Det finns en sådan omtanke. Förr använde de tiden som sitt verktyg. I dag ska det pang på, så är det klart.

Nu har det gamla blivit inredningstrend. Ibland mer av accessoar än genuin känsla, kan Björn tycka. Samtidigt är det bra om fler väljer det som inte tär på miljön.

Röken vrider sig kring den brinnande kolen, hettar mot kinden och glider in i Eva Melanders näsborrar medan hon pressar fingrarna runt hammaren och drämmer till.

– Den blir ju sned!

Smeden Lina Sundin iakttar lugnt när Eva provar hammaren för första gången. Hon ser direkt vem som har handlaget, vem som har tålamodet att pressa järnets atomer i exakt rätt riktning och vem som bara snabbt vill producera en pryl. Hennes egen läromästare var sträng och förbjöd nya tekniker. I dag är Lina glad för det. Någon måste minnas.

–Vem vet vad som behövs i framtiden? Om det inte längre finns el eller om vi upptäcker att vi mår dåligt av vissa ämnen. Då måste det finnas människor som vill och kan.

Några få minuter lyser järnet intensivt, bearbetas, mattas av och stelnar krökt. Eva lyfter hammaren och granskar med rynkad panna. Hon har flyttat till ett tidstypiskt renoverat hus från 1750-talet, men tvekar ändå inte att flytta in moderna tv-soppor och PH-lampa.

– Jag vill ha både och.

I ett nybyggt hus skulle hon slippa sågspån som rasar från taket och damm som halkar ner i golvplankornas glapp. Men när hennes barfota fötter möter nötta trägolv och blicken glidflyger över fälten känns det så fritt.

Maria Sörmans blick utforskar broschyrer och rullgardiner med handmålade dalamotiv. Hon skrattar till och konstaterar att med små barn i huset känns det där med att måla rullgardiner lite som överkurs. Hon beskriver sig som nyfrälst, prenumererar på Gårdar Torp och läser gärna om byggnadsvård. Något lockar. Kanske för att det känns mer äkta?

2,5 kilo rågmjöl blandas med kokande vatten, rödfärgspigment, linolja och järnvitriol. Med härdade händer driver byggnadsvårdaren Kjell Möller runt plankan bland kokande rödfärg, luckrar upp ythinnan medan han filosoferar kring byggnadsvård.

– Man får ju göra som man vill förstås, men för mig handlar det om att ha en känsla för alla de generationer som varit före.

Järnet lyser intensivt, bearbetas, mattas av och stelnar krökt. På byggnadsvårdsdagen i Karlslund, Örebro, lät sig besökarna inspireras av gamla tekniker.
Kjell Möller lever på att renovera gamla fönster. Själv bor han i ett gammalt torp, ”sönderbyggt på 50-talet” och drömmer om att rätta till, byta tillbaks. ”Det får bli när jag blir pensionär.”

Mer läsning

Annons