Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deras framtid är inte giftermål, det är studier

Hemspråksläraren bildade en förening för romska flickor och stred för att de skulle gå ut gymnasiet och inte gifta sig för unga.
– Av oss som är med är det ingen som har gift sig och alla går i skolan. Och är det någon som har problem så kan vi hjälpa till, säger Milena Serifi.I dag handlar vår artikelserie om Örebro romska träffpunkt och vikten av att kunna sitt modersmål.

Annons
På Risbergska skolan går eleverna Adela Ibrahimi och Djanita Agusi. En gång i veckan har de hemspråksundervisning på Virginska skolan.

Varje onsdag har Adela Ibrahimi och Djanita Agusi tillsammans med 15 andra elever hemspråksundervisning på Virginska skolan. De läser romani och diskuterar olika frågor som rör romer. Tjejerna är också engagerade i romska ungdomsföreningen och sänder radio på romani.

Är det viktigt att läsa romani?

– Ja, det är det, säger båda snabbt och bestämt.

Varför då?

– Man ska inte glömma sitt modersmål, påpekar Djanita.

– Och inte glömma sin kultur, fortsätter Adela.

Alla som är med i den här hemspråksgruppen och medlemmar i romska ungdomsföreningen kommer ursprungligen från forna Jugoslavien. Adela kom med sin familj från Kosovo när hon var nio år, det samma gäller Djanita som kom när hon var 13.

– Det var kriget som gjorde att mina föräldrar var tvungna att fly. Det var ohållbart att vara kvar, säger Adela.

Har ni mött några fördomar som romer?

– Nej, jag känner inte att jag är utsatt, fortsätter Adela. Kanske är det värre för dem som sticker ut mer, som har de traditionella kläderna.

– Vi från Balkan har sällan stora kjolar och sånt, vi klär oss vanligt, säger Djanita och förklarar att om det händer så är det mer vid speciella högtider och bröllop.

Adela har många gånger fått förklara för sina kompisar i skolan att bara för att man är rom så klär man sig inte på ett speciellt sätt.

– De kan stå och säga att alla romer har lackskor och stora kjolar och jag kan bli lite sur när de står och snackar så. Jag är ju rom och jag har inte sådana kläder, man behöver inte dra alla över en kam. Det här har jag förklarat massor av gånger i skolan.

Blir du trött på det?

– Ja, då brukar jag säga att nu orkar jag inte prata om det längre.

Händer det att ni undviker att säga att ni är romer för att slippa diskussioner?

– Det är ju inte så att jag går runt och säger ”hej, jag heter Adela och jag är rom”, till alla men om någon frågar så förklarar jag ju.

Djanita fortsätter:

– Förresten spelar det väl ingen roll om man är rom eller afghan eller vad man är. Vi är ju alla människor.

På hemspråksundervisningen pratar de också om romernas situation i Europa. Om hur romerna bland annat tvingas bort från Frankrike.

– Jag tycker det är synd det som händer. Det känns inte som om man ger romerna någon chans och är hårdare mot dem än man är mot andra. Men så skulle jag ha tyckt ändå, även om jag själv inte var rom, säger Adela.

Hon och Djanita går nu i trean på gymnasiet. Adela går beteendevetarprogrammet och Djanita omvårdnad på Risbergska skolan.

– I min familj har många universitetsbakgrund. Skolan är alltid i fokus, det är viktigt att få ett bra jobb och en bra utbildning, förklarar Djanita.

– Ja, mina föräldrar är också noga med att jag ska gå i skolan och få en utbildning. Men, säger hon och fortsätter:

– En del är mycket strängare mot våra tjejer. Det är många regler, de ska vara hemma en viss tid och så. Det finns också några, inte så många, men det finns de som håller på de gamla traditionerna och menar att det inte är någon idé att flickorna går i skolan eftersom de ändå ska gifta sig.

Vad vill ni göra efter gymnasiet?

– Jag vill bli barnmorska. Det är min dröm, säger Djanita.

Adela fortsätter.

– Jag vill helst jobba några år först innan jag fortsätter på universitetet. Tanken är att plugga till socionom, helst vill jag sen jobba med unga, hjälpa dem med olika problem.

Mer läsning

Annons