Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Förlåta? Nej det kan jag inte..."

Förlåta kan hon aldrig göra. Men Runa Sköld känner inget hämndbegär.
– Hur ska man kunna hämnas det han har gjort oss?
Om ett drygt år kan hennes mammas mördare vara en fri man.

Annons

Det är första gången som Runa berättar offentligt om mordet på sin mamma, Elsie Sköld. Hon mördades brutalt i sin lägenhet av en man som tidigare varit där och putsat hennes fönster.

Trots att det gått över tio år har Runa svårt att tala om händelserna den där junidagen.

– Det är alldeles för jobbigt, säger hon.

Ändå berättar hon lite om vad som hände. Om hur hon och sambon Pelle Kilman blev oroliga när Elsie inte svarade i telefon. Om hur de åkte till Elsies lägenhet och fann att dörren var olåst.

– Jag tittade in och såg att något hade hänt. Men det var Pelle som fick gå in i lägenheten. Han hittade henne i badkaret, säger Runa.

Efter mordet var Runa sjukskriven under en lång tid. Till en början kunde hon inte ta sig utanför dörren utan att ha sällskap. När hon så småningom började jobba igen fick hon skjuts till och från arbetsplatsen.

Och så var det orden som hon bara inte kunde förmå att ta i sin mun:

– Det tog flera år innan jag kunde säga att fönstren behövde putsas, berättar Runa.

– Och jag klarade inte av att se folk som låg i badkar, berättar Pelle.

Båda fick gå till en psykolog. Runa hade stor hjälp av samtalen, men det var inget för Pelle. Framför allt blev de goda vännerna den stora räddningen för paret.

– De ställde upp för oss så till den milda grad. Under rättegången hade vi två vänner där som bokstavligen höll oss i hand under de där dagarna.

I domstolen konfronterade Runa sin mammas mördare.

– Tidigare hade han bett om ursäkt för det han gjort. Jag vände mig till honom och talade om att det var det mest patetiska jag hade hört. Det finns inga ursäkter för att ha mördat en människa.

Den i dag 47-årige mannen har under hösten ansökt om att få sitt livstidsstraff tidsomvandlat. Om Örebro tingsrätt går med på det kan han vara en fri man inom ett drygt år.

Med tiden har Runa lärt sig att leva med sorgen och saknaden efter mamman. Nu rivs såren upp på nytt.

– Den oro jag kände tidigare är på väg att infinna sig igen.

Anledningen till att Runa nu berättar sin historia är att hon vill belysa brottsoffrens situation. Att de skickades hem på mordkvällen utan något som helst stöd lever fortfarande kvar i minnet hos paret. De fick inte ens en lapp med telefonnummer till jourhavande präst eller till Brottsofferjouren.

Annars fungerade kontakterna med rättsväsendet bra under utredningstiden. Men när rättegångarna var över och domen hade vunnit laga kraft fick de klara sig själva.

– Så borde det inte gå till, säger Runa.

Vad tycker du att samhället skulle ha gjort i det läget?

– Det är svårt att säga, men kanske ordna något i stil med en krisgrupp.

Exakt när Örebro tingsrätt ska behandla 47-åringens ansökan är inte klart. Som vanligt ska Kriminalvården och Rättsmedicinalverket säga vad de tycker först. Men Runa anser att även brottsoffer borde få ta del av den här processen.

– Man borde i alla fall höra med oss anhöriga om vad vi känner. Och varför ska vi till exempel behöva läsa i NA att Kriminalvården stödjer hans ansökan? Det borde vi bli underrättade om i förväg.

Men hon vill inte ha det som i Kalifornien, där anhöriga kunde säga nej till att Annika Östberg flyttades över till ett svenskt fängelse.

– Vi är ju inga jurister.

Runa och Pelle kommer att vara med under förhandlingen, och de är inte särskilt oroade för att möta honom.

– Men om han skulle bli fri så hoppas jag verkligen inte att han bosätter sig här i Örebro igen. Benen skulle vika sig på mig om jag sprang på honom på stan, säger Runa.

Hon vill att domstolen säger nej till hans begäran.

– Jag tycker det är hemskt att en mördare kan komma ut efter drygt elva år. Har man dömts till livstid så är det livstid som gäller.

Så du kommer aldrig att förlåta honom?

– Efter det han gjort oss? Icke! I våra ögon kommer den här mannen aldrig att avtjäna sitt straff.

Bakgrund

Kriminalvården stödjer 47-åringens ansökan om att få livstidsstraffet tidsbegränsat.

Han har skött sig väl under sin tid i fängelset och genomgått flera behandlingsprogram, bland annat mot sitt alkoholberoende. Det är annars den största risken för att han ska återfalla i brott, anser Kriminalvården.

Ett år anses vara en rimlig utslussningstid i samhället.

Innan Örebro tingsrätt tar ställning till ansökan ska även Rättsmedicinalverket komma med ett yttrande.

Mer läsning

Annons