Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idag skickas Rimsfamilj till otryggheten

Hoppet om ett tryggt liv i Sverige är släckt. Hon tittar oroligt på flygbiljetterna i sin hand.
– Jag är så rädd, säger Manal El Banna.

Annons
Manal utvisas idag.

I dag avvisas Manal El Banna från Vivalla och Sverige. Ensam med sina döttrar Alaa, 9 år, och Layal, 5 år, flyger hon från Arlanda klockan 13.15. Tre biljetter till Libanon – enkel resa. Den lilla familjens tid i Sverige är över. De fick dra sig fram här i 4,5 år. Trots tragedin när lillasyster Rim dog i fjol, innan hon hann fylla tre år, fanns ingen nåd att få hos makthavarna. Ett litet barns sjukdom och död var inte skäl nog för att få stanna i Sverige.

– Jag hade hoppats få börja ett nytt liv här, att allt skulle bli bättre. Så blev det inte, säger Manal.

Jag och fotografen Kicki Nilsson från NA har följt familjens öde sedan mars 2010. De sista dagarna i Örebro försökte Manal göra så positiva som möjligt för flickorna, men inom henne var allt ett virrvarr av oro.

Hårdare villkor– Jag är arg och ledsen, men mest rädd. Flickorna har hela sitt liv här i Vivalla. Layal var tio månader när vi kom hit, Alaa fyra år. Jag vet inte hur jag ska få till det i Libanon så det blir bra för dem, säger Manal.

Hon känner osäkerhet för egen del också. Gamla hemlandet är förändrat, det är dyrare att leva där och villkoren hårdare. Får hon inte tag på arbete snabbt blir det stora problem. I Vivalla har Manal haft stöd av sin syster, nu blir hon åter ensam och utlämnad.

– Jag har sparat tretusen kronor som jag fått av snälla Lisbeth i Nora. Det får vi börja med. Men jag har också nästan 14 000 kronor i skulder att betala här i Sverige.

Hjälp i börjanÖrebrostiftelsen En bättre värld ska hjälpa Manal med nystarten i Libanon. De ska betala flickornas skolgång för ett år, och även en årshyra för en lägenhet. Om Manal hittar någon bostad som hon har råd att fortsätta betala på sedan, vill säga. Till att börja med får de försöka bo hos hennes gamla föräldrar.

– I Sverige är det okej att leva ensam med sina barn. Men i Libanon kanske jag måste gifta om mig för att klara försörjningen.

Vill du inte träffa någon du känner kärlek för först?– Det handlar mer om överlevnad. Jag behöver en bra och ansvarstagande man.

Manal tystnar och ögonen fylls av tårar. Ekonomin och det praktiska är tufft att hantera, men hon är van att kämpa och vända på slantarna. Värre är att lämna Rim, graven på norra kyrkogården.

– Rim blir kvar här.

– Hon levde bara tre år. Myndigheterna kanske tycker att hon var liten. Men hon finns här och hon är min dotter.

Uttrycker tacksamhetUtanför fönstret hörs glada skratt från barn som leker. Sista månaden har Manal varit utan bostad och fått bo hos sin syster i Vivalla. Åtta personer i en trea. Men Manal klagar inte. I stället uttrycker hon stor tacksamhet över doktor Dan, syster Annica, Martin i En bättre värld och de människor som har stöttat henne och velat flickorna så väl. Layal och Alaa kommer inspringande. De plockar med packningen och pratar om presenten som ska köpas till mormor. Layal är uppspelt inför resan, Alaa mer eftertänksam.

Förstår inteManal kramar dem och pratar om vad de ska ta med sig. Bollar, godis, Alaas älskade pärlor och en hushållsost. Men först ska det bli en utflykt till Nora med bästa vännen Zainab.

Barnen jublar och springer ut igen. Ut till sina lekkamrater och tryggheten i Vivalla.

– Jag pratar och pratar med dem. Men de tror i alla fall att de ska komma ”hem” till Vivalla igen sen. Efter resan till Libanon. Det är ju här vi bor. Bodde. Hur ska barnen förstå?

Manal El Banna

I februari 2007 kom Manal El Banna till Sverige med två döttrar, den ena fyra år och den andra elva månader. I oktober samma år föddes den tredje dottern, Rim Al Amir. Hon var svårt sjuk från födseln.

Familjen fick inget uppehållstillstånd i Sverige och skulle avvisas men processen drog ut på tiden på grund av pappersexercis med Libanon.

I april 2010 blev Rim dramatiskt sämre och vårdades akut på USÖ. Samtidigt fick Manal besked från Migrationsverket att utvisningen skulle förberedas.

Först när Rim låg på dödsbädden stoppades utvisningen tillfälligt. Rim dog i september 2010 och i mars 2011 fick Manal och döttrarna, 8 respektive 5 år, besked att utvisningen ska genomföras. Beskedet överklagades till Migrationsdomstolen som avslog överklagandet den 11 april i år.

Familjen överklagade sedan till Migrationsöverdomstolen men deras ärende togs inte upp. Familjen avvisas därför nu till Libanon.

Mer läsning

Annons