Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag har gråtit, spytt och frusit"

Carl Modig, 18, gav sig ut för att vandra hela Bergslagsleden.
28 mil ensam, i mörker, snö och kyla.

Annons
Carl Modig känner sig fysiskt stark, men trött mentalt efter den långa vandringen.

Hur gick det? Fullföljde du hela vandringen?

– Ja, jag gick i mål i Tiveden efter 107 timmars slit. Jag har gråtit och spytt, tvivlat och frusit. Jag har gått vilse i mörkret och varit blötare än jag någonsin varit och jag har pulsat genom mer snö än vad jag någonsin gjort.

Hur mår du i dag?

– Jag har lite ont i höger hälsena och haltar lite, annars mår jag bra. Känner mig lite svag, men inte fullständigt utmattad. Jag har tappat i muskelmassa och gått ned 3,5 kilo. Det har varit de värsta och mest intensiva hundra timmarna i mitt liv.

Någon tanke på att ge upp?

– Nej, det har varit tuffa förhållanden och riktigt kallt. När jag kom fram till Leken efter 18 mil på tre dagar var jag rejält utmattad.

Hur har ditt dygn sett ut?

– Jag kom fram till ett vindskydd vid åttatiden på kvällarna och la mig direkt och sov. Jag behövde få så mycket sömn som möjligt för att kroppen skulle återhämta sig. Fysiskt kände jag mig stark hela tiden, men det var en mental anspänning att vandra ensam. Det fanns ingen trygghet.

Någon kontakt med omvärlden?

– Jag har haft mobilen avstängd, men skickat en morgon- och kvällsrapport så att anhöriga skulle veta var jag var och att jag levde. Det var många som var mer oroliga än vad jag var.

Har du ångrat strapatsen?

– Nej, det visar att när man tränar hårt och verkligen tror på något så är det möjligt att genomföra.

Mer läsning

Annons