Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lizzy är Vårbovägens allt-i-allo

Nu är det klart. Lizzy Strömberg, 82 år ung, blev ”Godaste grannen” i Stadslivs grannyra.
 – Oj oj, säger Lizzy, blev jag det?

Annons
Bästa grannen. Lizzy Strömberg, 82 år, vann Stadslivs utmärkelse ”godaste grannen”. Den som nominerade Lizzy var Karin Gustavsson, som bor snett emot.

Det var i Stadslivs Örebro bilaga i våras som vi gick ut med uppmaningen till er läsare att skicka in förslag på en verkligt god granne.

Gensvaret blev väldigt bra.

Inte mindre än 119 grannförslag kom in.

Efter genomgång står det klart att ”Vårbovägens krutgumma” knep titeln.

Det var Lizzys granne Karin Gustavsson som nominerade Lizzy.

– Lizzy är en glad, energisk och dansande dam som ställer upp för alla i alla väder, en verklig krutgumma, säger Karin.

@NA Fråga:Stämmer beskrivningen, Lizzy?

– Nja, jo, men jag vill helst inte höra det, svarar hon blygsamt.

Det är ingen ände på allt som Lizzy tar sig för.

– Hon är gatans husvakt på sommaren, hjälper till med blomvattning, hämtar post, är fågel-, katt- och barnvakt, leverantör av bullpåsar, stänger dörrar som stressade tonårsföräldrar glömt att stänga, skjutsar soptunnor fram och tillbaka, berättar Karin.

Själv säger Lizzy att hon bara vill hjälpa till.

– Klart man bryr sig. Speciellt sedan min make gick bort och jag blev själv ...

– Men du har ju alltid velat hjälpa till, inflikar Karin.

– Jo, det är sant ...

I vintras råkade Lizzy ut för en olycka som begränsade hennes insatser i grannskapet. Hon halkade omkull på cykel och har genomgått två höftoperationer.

– Så nu får jag inte krypa på alla fyra i trädgården på ett tag. När jag är ute och räfsar får jag göra en sådan där hovnigning med ena benet.

Lizzy har bott många år på Vårbovägen i Adolfsberg. Hon och hennes make Esse köpte tomten 1956 och lät uppföra huset.

– På den tiden var det rena rama landsbygden här, men med åren växte det upp hus efter hus.

I sitt yrkesverksamma liv arbetade Lizzy på Statens järnvägar. Det var där hon träffade sin make Esse.

– En tid var jag på på expeditionen och sorterade post. Det kom stora säckar, och inte kunde jag alla stationer. ”Det är bara du läser innantill”, sa de. Då dök min Esse upp. Han frågade: ”kan jag hjälpa till”, säger Lizzy ömt.

Än i dag träffas det gamla gardet på SJ för lite vänskapligt gemyt.

Till sista träffen glömde Lizzy meddela sitt kontaktnät att hon skulle träffa arbetskompisarna.

Då gick larmet på Vårbovägen.

– Vi trodde Lizzy hade trillat omkull, säger Karin mitt emot. Vi knackade på och ringde. Alla letade.

När Lizzy till sist kom hem vid halv nio-tiden var det fullt med folk på gatan.

– Alla frågade: var har du vaarit, säger Lizzy.

Då var det Vårbovägen som höll koll på sin Lizzy och inte tvärtom.

Lizzy Strömberg vann en halvårsprenumeration på NA.

Uppmjukning. I vintras vurpade Lizzy med cykeln och måste därför göra små hovnigningar för att kunna räfsa i trädgården.

Mer läsning

Annons