Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så trivs elevernapå Örebros skolor

NA frågade ungdomar om de trivs där de bor och hur de ser på framtiden. Det var positiva tongångar – oavsett var man bor.

Annons
Klicka på bilderna för att se diagrammen tydligare!

Jag var själv med och delade ut enkäten förra läsåret. Och jag gillar vad jag ser i niondeklassarnas staplar här intill. Det finns två anledningar till det: Ett, jag är en sucker för rättvisa, och två, jag är mesigt rädd för orättvisor. Inget borde skrämma oss mer än barn och ungdomar utan framtidsutsikter.

Det är höst år 2000 och jag praktiserar på Jönköpings Posten. Nu ska jag skriva min första story. Den ska tydligen handla om marginaliserade bostadsområden. Nyhetschefen nämner Öxnehaga. Hörde jag rätt? Jag är född och uppvuxen på Öxnehaga men vet inte om att det är slum. Först nu märker jag att mitt hemkvarter betraktas som en dålig och farlig plats. Min slutsats blir att åsikten ligger i betraktarens öga.

– Det är något ruttet i konungariket Sverige, utbrister jag fem år senare under en reportageresa i Toronto. År efter år ligger Kanadas största stad i toppen av listan över världens bästa städer att bo i. För oss svenskar är det ett mysterium. Toronto måste, med sina drygt två miljoner utlandsfödda, vara världens största ghetto.

Men i Toronto tittar man med ett annat öga. Halva befolkningen är född utomlands men de har oftare jobb än de infödda kanadensarna. Utlänningarna sitter heller inte på kåken lika ofta som infödda. Och för mig börjar det likna en ding ding värld när borgmästaren tittar in i kameran och uppmanar FLER invandrare att komma till staden. Toronto gör business på Little India och Little Poland. När blir vi stolta över Little Somalia? undrar jag.

Hitta valfritt område i Sverige med hälften utlandsfödda och du kan vara säker på att den stora majoriteten flyr stället. Ja, kanske inte ens vågar sätta sin fot där. Hur många örebroare har egentligen varit i Vivalla?

I megaghettot Toronto går trafiken åt andra hållet. Vita förortsungar skjutsas härs och tvärs över staden i jakten på mångkulturella skolor. Där är det viktigt att lära sig andra kulturer. I Örebro gör föräldrar allt i deras makt för att barnen inte ska gå i mångkulturella skolor.

Därför gillar jag ungdomarnas omutliga tro på att de själva, oavsett skola eller ursprung, kommer att nå sina mål i livet. Vivalla må vara dåligt i utomståendes ögon. Men Vivalla får aldrig bli till skit i Vivallabarnens ögon.

Mer läsning

Annons