Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tecken på jobbet

Det är tyst i klassen, men konversationen är livlig. Alla talar med varandra.Eleverna funderar och har intensiv kontakt med läraren Josephine Willing.De anställda på Thorslundkagge i Ölmbrotorp lär sig teckenspråk.

Annons
Samtal pågår. Peter Balkstedt och Eleanor Heinonen pratar på sitt språk.

Man skulle kunna säga att teckenspråket är en del av livet på Thorslundkagge fast det inte har något med själva arbetet att göra. Här jobbar tunnbindare som tillverkar tunnor i exempelvis svensk ek. I tunnorna kan man med fördel förvara maltwhisky, vin och liknande drycker.

Kursen i teckenspråk som de anställa deltar i är inte på ordinarie arbetstid, utan är frivillig. Kostnaden för undervisningen täcks av en ersättning som företag som har döva anställda, kan söka hos Arbetsförmedlingen.

Varför lär sig tunnbindarna att teckna?

– För att en person som är anställd hos oss är döv och jag vill att alla ska kunna tala med varandra, berättar Johan Thorslund som är tunnbindarmästare och vd.

När Stadsliv kommer till Thors-lundkagges fikarum är det uppenbart att det också finns en annan anledning till att lära sig teckenspråk, nämligen ljudlös kommunikation.

Bullret och mullret från verkstaden där tunnorna görs är påtagligt. Alla som jobbar därinne måste ha hörselkåpor, för att inte fördärva sin hörsel.

I en sådant läge är det bra att kunna tala teckenspråk, inte bara för döva och hörsel-skadade utan även för de hörande.

Eleverna har fått undervisning i teckenspråk sedan slutet av förra året, en timme nästan varje vecka och i dag har de kommit en bit på väg.

– Det är kul och det känns positivt att få lära sig tecken. Det är mycket bättre än att bara skriva lappar till varandra.

Det säger de elever som är på plats denna förmiddag, Patrik Rundvall, Peter Balkstedt och Eleanor Heinonen.

De har fått en lång lista med ord som de ska försöka att lära sig. De tänker bland annat på hur ordet ”valborg” ska tecknas.

De små detaljerna är viktiga för att språket ska bli begripligt.

Är det två eller tre fingrar som gäller? Och åt vilket håll ska man hålla fingrarna för att teckna just det här ordet?

Patrik, Peter och Eleanor gör flera bokstavsövningar, skapar meningar och gör hela tecken ihop med Johan och ”fröken” Josephine Willing som jobbar på Teckenbro media.

En övning har gått ut på att några av dem har fått berätta för de övriga hur det gick för Djurgården i elitserien i hockey.

– Vi satsar på enkel vardagskommunikation, förklarar Johan, så samtalen på Thors-lundkagge lär i framtiden inte bara handla om hantverket och jobbet i verkstaden utan också om fritid, fotboll, musik och familjeliv, sådant som man pratar om helt enkelt.

Men det tar tid, det gäller att ha tålamod. Men kanske dröjer det inte så länge förrän det blir lika vanligt med tecknande människor i Ölmbrotorp, en dryg mil norr om Örebro, som det är på Drottninggatan i cent-rala stan.

Hur länge pågår kursen?

– Vi fortsätter så länge som intresse finns, säger Johan.

Och det finns bland tunnbindarna.

Informativt. Patrik Rundvall, till vänster, får veta mycket när han språkar med Peter Balkstedt.
Åsikt. Johan Thorslund tycker att det är bra om de anställda kan teckenspråk.
Fikasnack. Peter Balkstedt och Eleanor Heinonen talas vid över en kopp kaffe.
Samlad kunskap. Josephine Willing jobbar på Teckenbro media.
Skolbänksfika. Från vänster: Läraren Josephine Willing, Peter Balkstedt, Eleanor Heinonen, Johan Thorslund och Patrik Rundvall.

Mer läsning

Annons