Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Werme svarar omkommunkritiken

Anställda vågar inte larma om brister. Chefer undanhåller information. Efter artiklarna om Örebro kommun har telefonerna ringt nästan oavbrutet: ”Precis så där är det!” Många berättar om dåliga arbetsförhållanden och en ledning som inte ingriper. Vad säger de som har ansvaret i kommunen?

Annons

Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (FP) känner igen bilden som NA har förmedlat.

– När jag tillträdde var min upplevelse att det fanns en inbyggd rädsla i organisationen, säger han.

NA har pratat med många kommunanställda som inte vågar larma om brister. De är rädda för att bli bestraffade och vet inte vilka chefer som håller varandra om ryggen.

– Det här att hålla vandra om ryggen, det tycker jag är ett typfall på hur det har fungerat. Och det fungerar säkert så i Örebro kommun fortfarande, säger Staffan Werme.

Han tror att en förklaring är att Örebro kommun inte har lyft fram chefskapet tillräckligt. Det är viktigt att chefer får vidareutbildning, att de har både ansvar och befogenheter och att de lär sig att ta kritik.

Öppenhet gäller. Det är Staffan Werme tydlig med.

– Man har rätt att kritisera när som helst, var som helst och hur som helst. Och du kan gå till media om du vill göra det.

Så om en anställd har sett missförhållanden och den närmaste chefen inte lyssnar skulle du råda henne eller honom att gå till media?– Nej. I det första skedet skulle jag inte göra det utan säga så här: Vi måste ju lösa det vi kan inom organisationen.

Staffan Werme ser egentligen inga gränser för öppenheten. Det enda problemet är e-posten. Men det är ett stort problem, anser han.

– Det där är ohanterligt. För något år sedan begärde Örebroarn att få ut kommunalrådens e-post. Det gjorde att det sket sig fullständigt.

Vad var det som hände?– Ja, hur många timmar om dagen ska jag lägga på att hantera e-posten för att få ut den till journalister?

– Om jag får 150-200 mejl som jag ska gå igenom, då hinner jag inte göra något annat.

Kan du inte anställa någon som gör det? Så fungerar det väl med den vanliga posten?– Ja, fast det är så otroligt mycket större mängder med e-post.

Men är det så krångligt alltså? Är det inte bara att lämna ut det mesta?– Nej, det är det faktiskt inte, för att människor söker sig till mig med partiangelägenheter som ju absolut inte journalister ska ha någonting med att göra.

NA:s reporter Emma Patel begärde ut e-post av dig för drygt ett år sedan. Då var det bland annat ett mejl från Universitetets rektor Jens Schollin som du inte ville lämna ut. Varför?– Arbetsmaterial. Inne i en pågående process.

Fast det var ju ett mejl från någon utanför kommunen. Det är solklart att mejlet blir offentligt.– Ja, fast det stora bekymret är att e-posten egentligen inte är en ersättning för brev utan för telefonsamtal.

– Om jag ringer Jens så kan samtalet inte offentliggöras, men om jag ställer samma fråga på e-post, är det då en offentlig handling? Ja, möjligtvis är det så.

Kammarrätten tyckte ju det. Domen innebar att du var tvungen att lämna ut mejlet till NA.– Ja, Kammarrätten tyckte det och då får man acceptera det.

Mer läsning

Annons