Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dubbel jul när minfamilj är flera familjer

Vi talar ofta om julen som barnens högtid – och familjens.
Hur är det om man har mer än en familj?
Hälften av allt eller dubbelt upp?
Det finns säkert många svar.
Melinda Nilsson-Ström och hennes mamma Marone Ström berättar hur de får till julen med syskon och nya familjer.

Annons
Många är bra. Melinda Nilsson-Ström och Marone Ström under många upplagor av syskonen.

Tio minusgrader, marängknarr under kängorna, glitter och pråligt i centrala Örebro. I lägenheten, bara några trappor upp från trängsel och julhandel är det lugnt, varmt och mysigt. En julgran står pyntad, fast vi precis passerat första advent.

– Vi är lite tidiga, för att hinna med det ”juliga”, för att Anton som är fem och Kevin fjorton, bara är här på halvtid, förklarar deras mamma Marone Ström som också är mamma till Melinda.

När jag ska anteckna efternamn och pappornas namn kör jag fast. För alla barnen heter Nilsson-Ström, fast Kenneth bara är pappa till de äldsta och Kevins pappa heter Mikael. Det enkla svaret är att båda papporna heter Nilsson i efternam.

Från och med höstterminen, när Melinda började på gymnasiet, valde hon att bo större delen av tiden hos Marone. Det har blivit mer plugg i skolan och flytten mellan de båda hemmen innebar en del stök och energi. Både Anton och Kevin bor halva tiden var hos sin mamma och sina respektive pappor.

För Melinda har det dubbla boendet visserligen varit knöligt ibland och visst har hon har varit trött, sur och arg, på själva flyttandet, men aldrig på sina föräldrar. Inte för hur de bor i alla fall.

– Ni flyttade ju isär när jag var två, det här är normalt för mig. Jag minns inget annat, säger hon och tittar på Marone som försöker stänga av sin ilsket ringande Iphone.

– Det hade nog varit värre om vi hade varit äldre, fortsätter Melinda och norpar åt sig mobilen och stänger av ljudet. Hon flinar lite mot sin mamma när hon gömmer den under en soffkudde.

När Kevin var liten bodde de i Kumla, där hans pappa bor. Melinda och Anton gick kvar på sin gamla skola i Örebro, för att de ville det. Det blev en hel del skjutsande och pusslande för att få ihop det. Men det gick bra. När Marone och Mikael separerade för ett par år sedan flyttade hon tillbaka till Örebro. Nu är det skjutsande åt andra hållet när Kevin ska till förskolan i Kumla de veckor han bor hos Marone.

Melinda och Marone försöker med gemensamma krafter beskriva vilka dagar vem bor här och där, för dem är det fullständigt klart. Logiskt, inarbetat och genomtänkt. Det absolut viktigaste genom åren har varit – och är fortfarande – att syskonen bor tillsammans så ofta det går.

Sedan går de vidare och utvecklar det vi egentligen skulle prata om: Hur får de ihop det på jularna?

Själva julafton firar Melinda, Anton och Kevin vartannat år hos sin mamma och vartannat hos sin pappa, oavsett om de bor hos den andra just då. (Melinda bor fortfarande vissa helger hos sin pappa, hans sambo och hennes två barn) Sedan har de en ”extra julafton” på juldagen hos den förälder, den som varit utan barn på julafton. Och så ser de till att de inte firar jul- och nyårsafton på samma ställe. Glasklart ... eller inte.

– Jag förstår att det kan låta rörigt för andra, men det är det inte, vi har haft det så här länge och både vi vuxna och ungarna är trygga med det. Det är det viktigaste. säger Marone och får medhåll av Melinda.

Julstämning är det i alla hem, oavsett om det står julafton eller juldagen i almanackan.

– Vi äter tillsammans, delar ut julklappar och så, som vanligt. Det blir liksom julafton två dagar i rad, säger Melinda.

Det är inte så stor skillnad på hur de firar på de olika ställena, lite mer folk och stök hos Kenneth för han har fler syskon.

– Mamma har bara en syster, då blir man ju inte så många, säger Melinda.

Sedan är det på något sätt färdigpratat. För det var ju det här med julen och familjerna vi skulle koncentrera oss på. Melindas familjer är självklara för henne, hon är trygg med dem.

– Att hålla ihop till varje pris, för barnens skull – det tror jag inte på – det viktiga är göra sitt bästa för att de ska må bra, säger Marone.

– Jag har då aldrig känt ”gud vad jag vill att mina föräldrar ska bo ihop”, säger Melinda.

Lussekatter. Marone Ström, Melinda Nilsson-Ström och Kevin Nilsson Ström hjälps åt.

Mer läsning

Annons