Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flitige Henry, 76, – hela tiden på god väg

Henry Eriksson fyller 76 år i februari. Nu har han kommit till en ålder där det är lätt att se tillbaka, att stanna upp och summera.
Men det passar inte riktigt för Henry, han är inte den som slår sig till ro.

Annons
Henry Eriksson, 76 år, i Åsbro.

Arbetsivern kryper i honom, så har det alltid varit.

– Just nu är det inte så mycket att göra. Annars hjälper jag ju till i trädgården, säger han och menar Kalles trädgård, plantmarknaden som sonen driver i Askersund.

Det där med trädgård är en stor del av Henrys liv. Han älskar att se hur livet spirar ur ett torrt frö och sedan bär frukt.

Henrys egen trädgård är inte jättestor men alltid finns det något att göra där ute. Något som behöver lagas, fixas, förberedas.

– Ska han stanna inne så får jag hålla fast honom, säger makan Britta.

Henry växte upp i Åsbro och blev kvar. Förutom något år när han och Britta var nygifta och de gjorde ett gästspel i Örebro.

– Att bo i stan är inget för mig, jag trivs här, har aldrig längtat bort någon annanstans, konstaterar Henry med ett litet leende.

De gånger han rör sig i storstan är när han besöker dottern med familj i Göteborg. De två sönerna, Kalle och Klas, har däremot stannat kvar i Åsbro, och deras barn tittar in allt som oftast.

– Det är roligt att de finns nära. De kan komma in flera gånger i veckan, ofta på väg hem från skolan.

Åsbro är ett litet samhälle och som på många andra liknande orter har en del av servicen försvunnit. Men än finns skola, livsmedelsaffär, mack och pizzeria och flera ganska stora arbetsplatser, varav en del har utökat på sista tiden.

– Så har vi tät busstrafik till både Askersund och Örebro, framhåller Henry som själv körde buss i många år.

Genom att Henry haft flera olika jobb, såsom svetsare, vaktmästare och chaufför på byggen, är han lite av en allkonstnär. Det kommer väl till pass i den praktiska omsorgen om Tallbackskyrkan och friluftsgården Tall-udden. Gården drivs av en frikyrka i Kumla och frikyrkan i Åsbro som Henry tillhör.

– Vi är flera som hjälps åt, med skötseln. Det krävs ju en del underhåll när åren går. Kyrkan här är 30 år nu.Att vara pensionär innebär inte så stor skillnad tycker Henry, förutom ekonomiskt.

– Vi har aldrig haft någon stor ekonomi, men det blir ju ännu sämre med pension.

Att själv kunna bestämma hur mycket han vill jobba, hur dagarna ska disponeras, gillar han.

Är det för lite att ta tag i så blir det en cykeltur bort mot sjön Tisaren, ibland tillsammans med Britta.

Vintertid blir det också några timmar vid tv:n på kvällarna.

Det är nyhetsprogrammen han vill se. Vill veta vad som händer i världen och i Sverige.

Henry suckar och ruskar lite på huvudet.

– Det är som det är. Oro. Tänk hur det varit nu i Malmö. Det är ett frågetecken hur det ska bli i framtiden. Det är jobbigt att tänka på hur folk har det, men man kan inte göra så mycket.

Fast när Henry tänker efter gör han en hel del. Genom kyrkan har han ett engagemang i såväl Paraguay som Kongo och Litauen. I närområdet bryr han sig mycket om folk som har behov av skilda slag.

– Jo, jag tar mig alltid tid att stanna och prata, eller att besöka någon. Hjälpa till lite där jag kan.

Snart är det dags för en av årets höjdpunkter, Vasaloppet. Sju gånger har han åkt öppet spår, fast de senaste åren har han i stället servat sina söner när de åker.

– Att åka där är något av det vackraste man kan göra. Naturen, och så mycket folk, ändå är det alldeles tyst.

Rensar upp. Efter vinterns blåsväder har det blivit en del virke att ta rätt på för Henry Eriksson i Åsbro. Veden kommer väl till pass under sommarsäsongen på friluftsgården Talludden som drivs av en frikyrka i Kumla och en i Åsbro.
Välkommet besök. Henry tycker om att hjälpa och uppmuntra andra. Morbror Gunnar Johansson får besök och lite praktisk hjälp ett par gånger i veckan.
Naturmänniska. Henry trivs bäst när han får vara utomhus. Är det inget som ska ordnas så tar han gärna en cykeltur eller en promenad, bara för att det är så skönt.
Arbetsmyra. Att ha förmågan och kraften att hålla i gång är något som Henry värdesätter högt.
På väg. Henry Eriksson fyller snart 76 år och han trivs med livet. Han är en förnöjsam person men åren mellan 30 och 50 tycker han var den bästa tiden för att då kändes det att allt var

Fyra frågor

Vilken är den bästa åldern?

– Tiden mellan 30 och 50 år. Då är man på gång framåt med mycket, både arbete, familj och annat.

Vad tror du att du gör om tio år?

– Som det känns nu så bor jag kvar här i huset. Jag sätter och sår som nu för jag tycker det är intressant med frukt och skörd. Kanske blir det ett lugnare tempo och engagemanget kanske ändrar karaktär, om inte kroppen orkar så kan man ha mer tid för att bry sig om andra.

Är det något i ditt liv som har förvånat dig?

– Vissa personer man trott på, men tappat förtroendet för.

– Att jag kom iväg till Amerika och besökte släkt som utvandrat och som jag aldrig hade träffat. Vi reste runt i fyra veckor, och sedan var jag tillbaka två gånger till.

Vad är meningen med livet?

– Det är en stor fråga. Det är väl att känna att man fått hälsa och kraft, och fortsätta så länge man har den. Gudstron jag har är en fast hållpunkt, hade jag inte den så vore en hel del annorlunda. Det är en styrka att tron finns där i vardagen.

Mer läsning

Annons