Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”I sin hjärna målade han upp att jag träffade andra”

– Så här i efterhand kan jag se att signalerna fanns där hela tiden. Han ville att jag skulle redogöra precis allt i alla lägen, och om jag till exempel skulle ha ett möte på jobbet med en manlig kollega kunde min pojkvän kommentera det hela med att ”jag vet nog precis vad han är ute efter”. Så till sist slutade jag berätta att jag skulle på möte.

Annons
Pojkvännens obefogade svartsjuka var det som till sist tog död på förhållandet. arKIVBILD: Sandra quist/scanpix

Det har snart gått ett år sedan det hastiga avslutet, men i Anna gror fortfarande förundran och en stark känsla av att ha blivit kränkt och orättvist behandlad.

– I sin hjärna målade han upp att jag träffade andra, och det spelade ingen roll vad jag sa. Jag hade aldrig någon avsikt att vara otrogen, var inte flirtig mot andra män. Men jag har ett jobb som kräver tid, samt tonårsbarn att ta hand om. Jag var alltid kärleksfull mot honom, men kunde inte vara vid hans sida hela tiden.

Anna berättar att hon i grunden trivdes med sitt ex, att de efter två års förhållande börjat planera att flytta ihop.

– Han var den jag ville ha, och jag hade gärna fortsatt med honom. Men så kom den där jobbresan, som betydde slutet på vårt förhållande.

Anna blir tyst en stund. Suckar.

– Jag skulle resa iväg ett par dagar i arbetet. Sa till honom att det skulle bli lugnt, att det bara skulle bli jobb. Men så skulle några tjejkompisar ut på kvällen, och på impuls bestämde jag mig för att hänga med.

Anna ringde hem för att berätta, anade inte vad som skulle komma:

– Jag fick till svar att han inte kunde lita på mig, att det var slut mellan oss. Sen la han på. Jag blev helt chockad, visste inte vad jag skulle säga till mina kolleger. I stället för att följa med ut satt jag kvar på hotellrummet och försökte nå honom. Men han svarade inte, varken den kvällen eller dagen därpå.

Vid hemkomsten lyckades Anna via telefon få tag på sin pojkvän, som orubbligt stod fast vid sitt beslut.

– Jag föreslog att vi skulle ta hjälp och prata med någon. Men han hade stängt av mig, sa att det fick vara om man inte kunde prata med sin partner. Han hade helt enkelt bara bestämt sig för att jag varit otrogen, och jag kände mig fullkomligt maktlös. En liten grej fick så stora konsekvenser.

Anna har tänkt mycket under året som gått, har grubblat på vad som egentligen hände:

– Jag hade inte kunnat göra något annorlunda, mer än att sluta umgås med folk. I stället är jag övertygad om att han skulle behöva hjälp att rensa i sitt eget liv – för att i framtiden kunna komma nära en ny kvinna. Det är han som är den stora förloraren.

Hon funderar över hans sätt att låsa sig i stället för att försöka lösa ett problem. Vet att han gjort samma hastiga uppbrott från andra som stått honom nära.

– Jag vet också att han själv som barn blev lämnad av en närstående, och anar att det är därifrån beteendet kommer.

Att alla har mer eller mindre svartsjuka i sig är Anna övertygad om.

– Men de allra flesta av oss kan hantera det. Det är så tråkigt att tänka att vi här i Sverige har allt, förutom tid att sätta oss ner och reda ut saker och ting. Det är så mycket stress runt omkring, men säkert skulle man kunna lösa mycket om man bara fick tid till att tänka.

Framtiden då? Hur ser Anna på den?

– Jag är nog lite mer vaksam numera. Nästa gång vill jag ha en stabil och ärlig kille.

Fotnot 1: Anna heter i verkligheten något annat.

Fler tips?

”Sånt man inte pratar om” tar vi upp känsliga ämnen kring relationer. Har du en idé på vad som borde tas upp? Kanske har du till och med en historia att berätta? Hör då av dig till NA:s Heléne Berzelius på 019-15 50 90 eller [email protected] Givetvis går det bra att vara anonym i tidningen.

Mer läsning

Annons