Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martti, 86, saknar finskt surbröd

– Visst kan det vara ont och besvärligt ibland, men man måste vara nöjd med sitt liv.
Martti Ollila, 86 år, tittar bestämt på mig. Han har jobbat hårt i hela sitt liv och inte känt efter så mycket. Nu är det skönt att nästan inte göra någonting.

Annons

Det är en stilla eftermiddag på Suomikotti, den finska avdelningen på äldreboendet Fyrklövern i Hällefors.

Personalen hjälper de boende till middagsvila, jag går runt och letar efter finska tecken. En liten finsk flagga, en låda cd-skivor med finsk musik, finska psalmböcker på en hylla.

När alla är klara följer vårdbiträdet Kylikki Hollanti med mig in till Martti, som ligger på sängen och vilar. Martti har aldrig riktigt lärt sig svenska, och nu när minnet börjar svikta har han fått ännu svårare att finna de svenska orden. Kylikki hjälper upp Martti på en stol och sätter sig intill.

Martti växte upp i Haapajärvi som ligger i mellersta Finland. Han säger att han började jobba tidigt. Redan vid åtta–tio års ålder vallade han kor, och tog hand om gårdens hästar.

– Hästarna var bra arbetskompisar, de tydde sig till mig, det var som om de varit mina egna hästar, säger han.

1970 flyttade Martti och hust-run Esteri till Sverige. Det var stor arbetslöshet i Finland, Martti hade jobb som reparatör, men han och hans hustru flyttade ändå till Sverige. Två söner fanns redan i Hällefors, och Sverige gav de andra fyra barnen en större chans till arbete och högre lön.

– Det var inte så speciellt med det, men visst var det lite sorgligt att flytta, säger han.

Esteri fick jobb på Nitro Nobel i Gyttorp och Martti började arbeta på Ovako som reparatör. De fick en bra lägenhet och sålde huset i Finland efter några år. Alla Marttis barn bor kvar i Hälleforstrakten.

Tycker du att det är trivsamt i Hällefors?

– Man måste trivas när man jobbar här, säger Martti.

Ont om fritid

Arbetet har betytt mycket för honom. Han återkommer ofta till att livet varit fyllt av arbete. Den mesta tiden gick åt till att jobba och jobba.

Fritiden har varit ganska kort, ofta fick Martti arbeta över. På sina lediga dagar har han gärna varit i skogen, han har fiskat mycket och jagat. Jakten har varit det stora, mest har han jagat hare och fågel.

Finska gudstjänster

Finska föreningen har varit viktig genom åren, när Martti var yngre var han mycket där och dansade. Nu går han gärna på de finska gudstjänster som hålls på Fyrklövern.

Kylikki lyssnar noga till Martti, hon rör vid hans ben när hon vill hejda honom, för att hinna tolka. Hon skojar lite, och skrattar ofta med honom. De har ett samförstånd, hon tolkar, frågar och förklarar.

Varför har du inte lärt dig svenska?

– Jag klarade mig ändå, jag hade finska arbetskamrater. Men jag ångrar mig lite, det hade varit bra att lära sig svenska. Det blev bara inte av, säger Martti.

Nu är Martti inte så verksam längre. Han ligger och sover, vilar och tittar på tv. Det blir mest sport. Han idrottade mycket i ungdomen, mest brottning och friidrott. Men det var innan familjen kom in i bilden. Nu är det inte så riktigt bra med kroppen. Hjärtat har krånglat, han har pacemaker sedan många år. Men än bär benen om han har en rullator att stödja sig på.

Saknar surbröd

Maten är bra på Fyrklövern, men de serverar mest svensk mat. Egentligen skulle han vilja ha riktigt finskt surbröd och potatissoppa.

Martti älskar att åka bil. När sönerna kommer och hämtar honom åker de runt lite. De tar en vända till Sikfors, kör på småvägarna och tittar på skogen.

När det är varmt ute händer det att han badar i saunan. En av sönerna har en vedeldad bastu som påminner Martti om hans fosterland. Det var länge sedan han var där nu.

Skulle du vilja återse Finland?

– Det skulle jag vilja, även om de flesta vänner som fanns där är döda nu.

Martti. Nästan halva livet har Martti Ollila bott i Hällefors. Han föddes 1925 och flyttade med sin familj till Hällefors 1970.
Kaffetår.
Vila. Martti har haft ett långt och strävsamt liv. Nu tycker han att det är ganska skönt att vila.
Mat och prat. På äldreboendet Fyrklövern har han flera finska grannar. Katri Pehkonen och Martti var grannar redan tidigare. Nu är de bordsgrannar och pratas vid varje dag.
Martti som soldat. 1941 stupade Marttis storebror Uuno Ollila i Fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet. Samma dag som de begravde Uuno jordfästes ytterligare 16 stupade i Haapajärvi, som är ett samhälle av samma storlek som Hällefors. Martti gick med som frivillig när han fyllt 18 år 1943 och var med fram till krigsslutet 1944.

Fyra frågor

Viken är den bästa tiden i livet?

– Arbetslivet är det bästa, både när jag var i Finland och i Sverige. Jag har alltid haft ett högt tempo, både hemma och i arbetet.

Vad är meningen med livet?

– Man ska vara ärlig, jag har försökt vara hederlig och vänskaplig. När man lovat något måste man hålla det. När man var ung fick man lära sig att man skulle jobba.

Finns det något i ditt liv som gjort dig förvånad?

– Nej, så har jag inte tänkt, men jag har haft det bra ändå. Man kan vara nöjd med sitt liv. Det har hänt några saker som inte varit så bra, men jag har tänkt att om det inte varit så bra så är det för att jag har haft otur.

Skulle du vilja leva tio år till?

– Kanske, om livet blir som det varit och är nu, så varför inte?

Mer läsning

Annons