Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sagan om Sveas ring

Vilken vigselring kronprinsessan Victoria valt är fortfarande höjt i dunkel. Men tills vi får veta det kan vi bjuda på en osannolik historia om en annan ring. Det är en vigselring som ägts av flera generationer kvinnor, alla med Victoria som andranamn. Svea Almqvist, 93, berättar sin egen "Sagan om ringen".

Annons
Vigselringen som försvann tillhörde en gång i tiden Sveas mormor Charlotta Victoria. Även Svea heter Victoria i andra namn, ett namn som gick i arv till hennes dotter och dotterdotter, som även de haft ringen i sin ägo.

Det var julafton 1948. Svea Almqvist hade varit på jobbet och på vägen hem gick hon in på blomsteraffären Täppan i Örebro för att köpa blommor.

– Vi var bortbjudna på dopp i grytan hos min makes syster så jag skulle köpa med blommor till dem, minns Svea.

Väl hemma bestämde hon sig för att städa upp lite i köket. Hon tog itu med disken och slängde sopor och helt plötsligt upptäckte Svea att ringen som hon alltid bar på lillfingret var borta.

Ringen var hennes mormor Charlotta Victorias vigselring och den var av guld och prydd med en blå sten.

Svea och hennes make Olof letade förgäves. Olof letade till och med i sopnedkastet, men ringen fanns inte någonstans.

Ringblommor

Ett par år förflöt. Svea och Olof flyttade till en annan gata i stan. Julafton 1950 passerade och några dagar efter jul hade de några goda vänner på besök. Det var ett par som de tidigare bott grannar med, Gösta och Karin Andersson.

– Jag minns så väl hur vi satt där och tog ett par smörgåsar framåt nattkröken och pratade. Vi pratade om att priserna gått upp så mycket och jag sade att i synnerhet blommor hade blivit dyrt, jag hade köpt blommor på Täppan så sent som på julafton, berättar Svea.

Gösta höll med, visst hade det blivit dyrt. Men för ett par år sedan var det inte alls dyrt att köpa blommor, för då hade han också köpt blommor på jul och då hade en guldring följt med bland blommorna.

–Jasså, sade Svea. Var det en klackring då, så du kan använda ringen?

Men nej, det såg ut som en vigselring. Det stod något i den, men det var svårt att se vad.

Trängde sig före

Då klack det till i Svea. Hon for upp och hämtade ett fotografi, där hon bar ringen som hon förlorat två år tidigare. Och visst var det den som Gösta hade fått med sig från blomaffären. Svea måste ha tappat ringen där den där julen för två år sedan.

Till saken hör även, att när Gösta stått i kö i affären, hade han spanat in en blomma som han tänkte köpa. Då plötsligt trängde sig en dam före honom i kön och valde just den.

Gösta hade artigt förklarat för damen att han egentligen varit före och faktiskt tänkt köpa den blomman hon nu hade valt, men att han kunde ta en annan.

Och det var tur, annars hade ringen förmodligen aldrig kommit tillbaka.

Bort på nytt

Svea gav sedan ringen vidare som studentgåva till sin dotter, som sedan i sin tur gav den till sin dotter. Men nu är ringen tyvärr försvunnen igen.

Men vem vet, kanske dyker den upp igen? Det verkar vara en magisk ring.

Svea Almqvist bar alltid sin mormors vigselring på lillfingret. Men på julafton 1948 upptäckte hon plötsligt att den var borta.
Slät som Sveas egen vigselring var den borttappade ringen. Fast bredare. Och så hade den en blå sten som Sveas far låtit sätta dit.

Mer läsning

Annons