Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det bor en liten amerikan i mig

För ett tag sedan läste jag en fotobok från 1976 om svenskar som utvandrat från Sverige till Brooklyn, New York i början av 1900-talet. Anledningen var ofta att dom flydde från det kvävande samhället av total kontroll av individen.

Annons

Kyrkan, folkrörelser, disponenter, brukspatroner och annan överhet som tvingade människor att står med mössan i hand och buga. De sökte alla friheten att styra över sina egna liv vilket de fick i amerika.

Denna bok fick mig faktiskt att för första gången på allvar förstå många av de galenskaper som amerikaner hittar på. Till exempel det extrema motståndet mot statlighet som i deras ögon innebär att någon annan ska bestämma över ditt liv. Frihetskänslan, frihetslängtan är starkare än någonting annat. Det verkar nedärvt i deras gener.

Jag tror det bor en liten amerikan i mig. I hela mitt liv har jag haft svårt med starka auktoriteter. De konflikter jag haft genom åren är med individer som försökt att begränsa min identitet, fånga in mig och placera mig i ett stort kollektiv. Jag har en enorm frihetslängtan och får inte den vattnas blir det överhettning och motorhaveri.

Jag tror det var därför jag slutade spela fotboll redan som 33 åring. Jag tror även att det är därför jag inte slog in på en tränarbana. Andra människor hade bestämt över hela min vardag sedan ”the beginning of life.” Nu ville jag bestämma själv.

Det är nog också därför jag jobbar som frilansare. Även fast jag hatar den oro som ofta uppstår när jobben uteblir och kassan sinar. Vilket brukar vara ungefär en till två gånger om året. Men alternativet. Att överlämna bestämmanderätten till mitt liv vore otänkbart.

Ofta tänker jag på det när dagens fotbollspelare lever i en mycket cynisk värld där många av dom lämnar över stora delar av sina liv till agenter, sponsorer eller klubbägare. Spelare från andra delar av världen som ägs av privata affärsmän eller ingår i stora internationella konglomerat. Spelare som blir helt ofria och utan chans att styra sina egna liv och karriärer. En tillbakagång till gamla tider. En typ av människohandel.

Även i de mer humana och korrekta kontraktsförhandlingarna låser fotbollspelare in sig i strickta regler som styr allt i deras liv. Men det passar säkert vissa. Trygghetsnarkomaner.

Själv njuter jag hejdlöst när jag en arbetsdag styr ut ifrån Borås mot Varberg på väg 41 med en glass i hand och Sommarsverige framför mig. Frihetens åkrar av vete och råg, regnet på hallandsåsen och senare en räkmacka och öl i Helsingborgs hamn med kollegor. Frihet...

Mer läsning

Annons