Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödsbudet kom som en chock

Det var overkliga och mycket sorgliga händelser som utspelades i ABB arena i Västerås i onsdags kväll.
Människor i depån började gråta öppet när efter tävlingen nåddes av budet att svenske isracingföraren Peter Koij avlidit efter de skador som han fått redan i tävlingens andra heat i den internationella stjärngalan.

Annons

Jag stod på ståplatsläktaren bara ett tiotal meter från olycksplatsen i utgången av andra kurvan och såg det ohyggliga med egna ögon. Har följt speedway och i viss mån isracing sedan barnsben, sett otaliga krascher som alla slutat med mer eller mindre lycklig utgång, men aldrig skådat något så fruktansvärt som det här. Att se en annan människa förolyckas är inte lätt att skaka av sig.

Jag hade blicken fäst på den ledande ryssen Sergej Karachintsev när jag i ögonvrån såg något komma farande med en ursinnig kraft rakt genom det stumma staketet bestående av plywoodskivor monterade på byggstängsel i metall. Ungefär som en stenhård bowlingstrike. Fast den här smällen var dovare. Sedan blev det tyst i hela arenan. Alla 2 700 åskådarna höll andan utom vissa funktionärer som irrade runt med panik i blicken. Sjukvårdarna arbetade lugnt och metodiskt men det kändes som en evighet innan en ambulans kom inbackande i arenan. Jag och övriga publiken slappnade av lite när Gävle-föraren Koij rörde på armarna och när speakern lite senare förkunnade att han klarat sig ganska bra och var vid medvetande.

Därför kom dödsbudet som en chock precis efter prisutdelningen och när de flesta redan gått hem. Den svenske isracingledaren Peter Jansson samlade snabbt alla förare i ett rum i arenan. Där satt de instängda i över en timme innan de kom ut med bedrövade och sänkta blickar. En av sjukvårdarna på platsen samlade oss övriga som var kvar i arenan i en stor ring och berättade att Peter Koij var medvetslös direkt efter kraschen men att han vaknade upp i ambulansen. VM-föraren blödde från huvudet men det var den hårda kraften mot hela kroppen, och de inre blödningarna, som var den egentliga dödsorsaken. På sjukhuset blev Koij successivt sämre. Han sövdes ner och avled på operationsbordet.

Domaren Krister Gardell från Kumla satt hukad bredvid sjukvårdaren och hade nära till tårarna. Andra grät mer öppet. Det var en ödesmättad stund för alla närvarande och allas tankar gick till de två fyramånaderstvillingar som precis mist sin pappa.

Det dröjde inte länge förrän kvällstidningarna började ringa som galningar och snabbt inleddes jakten på syndabockar. Poliser anlände till arenan för att göra tekniska undersökningar. Vem bär ansvaret? Polisen tycks inte veta vilken enhet som ska sköta utredningen, valet föll till slut på krim, där man ska utreda om det kan bli fråga om vållande till annans död.

När jag pratade med mc-förbundet Svemos generalsekreterare Pelle Westling i går sade han att han har väldigt svårt att se hur Krister Gardell, i egenskap av domare, skulle kunna hållas som ansvarig. Westling drog en parallell till ishockey och boxning där utövare kan slå halvt ihjäl varandra utan att domaren för den skull döms i civil domstol. Ingen av de övriga förarna klagade heller på banan även om fler otäcka tillbud inträffade. Bland annat bröt svenske talangen Robert Henderson handleden.

Som jag ser det hade Peter Koij maximal otur. Han visste om villkoren, att det i den här sporten alltid finns en kalkylerad risk, och han godtog det. Varför han körde in i staketet utan att lätta det minsta på gashandtaget vet ingen.

Klockan hade passerat midnatt för länge sen när jag satte mig i bilen till Örebro. På vägen hem dominerades mina tunga tankar av hur skört livet faktiskt är.

Mer läsning

Annons