Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grahns utspel precis vad ÖSK behöver

Det var starka känslor i omlopp på Gamla Ullevi.
Det positiva: ÖSK har äntligen en spelare som kan få en hel arena emot sig.
Det negativa: tv-repriserna på storbildsskärmarna efter tveksamma domslut måste upphöra.

Annons

I den 86:e matchminuten vandrade Tobias Grahn av planen till en öronbedövande visselorkan från hemmapubliken. På vägen ut hann mittfältaren reta upp både ett par Göteborgspelare och starta en rejäl munhuggning med Blåvitts avbytarbänk, inklusive huvudtränaren Mikael Stahre.

En helt vanlig dag på jobbet var slutförd.

Vi som bevittnade detta skådespel tio meter ovanför på pressläktaren kunde inte låta bli att le. Tobias Grahn värvades dyrt för den profil han är. Den första riktigt stora avbetalningen levererades i den tuffa bortamatchen mot Real Göteborg. Han psykade sina motståndare, drev på sina lagkamrater och skällde ut precis alla som kom i hans väg. Till och med den egna ledarstaben.

När IFK Göteborg psykologiskt kunde kontra in 1-0 på tilläggstid i första halvlek efter det att ÖSK flyttat fram sin lagkapten Magnus Wikström vände sig Tobias Grahn mot Sixten Boström och skrek så ilsket att jag trodde ÖSK-tränaren skulle plocka ut honom redan i halvtid. Jag tolkade det som att Grahn var vansinnig på det naiva beslutet att lämna en blotta bakåt så nära pausvilan.

När jag efter matchen frågade Boström vad Grahn sagt tittade han bara förvånat på mig och undrade vilken situation jag syftat på med tillägget ”jag hörde inget”. När jag förklarade rykte ÖSK-tränaren bara på axlarna och sa:

- Det går inte att värdera varje ord han skriker under en match. Han snackar ju hela tiden. Man måste lära sig att sån är Tobias.

Något liknande har i alla fall inte jag sett i en ÖSK-tröja sedan Arnor Gudjohnsens dagar på mitten av 90-talet. Den isländske storstjärnan hade också den där orörbara statusen att han kunde säga vad som helst, när som helst och alltid komma undan med det efteråt. En attityd som är så viktig för det egna laget och så avskydd av alla andra. Ett kraftfält som sprider nödvändig energi.

Precis vad ÖSK behövde mot ett favorittyngt Göteborg som desperat jagade sin första seger i årets allsvenska.

Att Tobias Grahn dessutom svarade för ett klassmål – för övrigt i samma målbur och princip i samma matchminut som Andreas Haddads kanon förra året – gjorde insatsen närmast fulländad. Om man ska klaga på något är det ovanan att dra på sig ett gult kort. Oddset på att första avstängningen skulle komma redan efter den fjärde omgången var inte ens spelbart.

Efter slutsignalen kom annars nästan allt fokus åter att handla om ett domslut. Göteborg gjorde ett tredje mål på tilläggstid som blev bortdömt för offside. Repriserna i tv och på arenans storbildsskärmar visade att målet borde godkänts.

Det ändrar inget slutresultat. Men den omedelbara effekten blev naturligtvis att domarteamet fick höra hatramsor, tränare och spelare prata om skandal och en stulen trepoängare. Och medias fokus i efteranalysen lär åter handla om annat än själva matchen.

Det går inte att stoppa den tekniska utvecklingen. Men så länge vi vill ha människor, och inte robotar, som sköter bedömningen av spelets regler måste vi inse att det kan bli fel. Storbildsskärmarna på de allsvenska arenorna är suverän service vid godkända mål och farliga chanser. Men det måste bli ett totalförbud att visa tveksamma situationer i repris inför en upphetsad publik.

I annat fall kommer vi snart inte att ha några människor som vill utbilda sig till elitdomare i framtiden.

Allra sist vill jag lägga fokus på en positiv detalj. Senast ÖSK vände ett underläge till tre poäng var den 23 oktober 2009 när 0-1 blev 2-1 hemma mot Halmstad. Under Sixten Boströms 124 allsvenska matcher har det aldrig hänt på bortaplan. Nu var det bara minuter bort. Mot en guldfavorit.

Det måste vara en känsla det går att bygga vidare på.

Mer läsning

Annons