Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I slutspelet väger de tunga korten tyngre

Indianerna kommer att vinna elitserien utan att ha de bästa förarna. Inte någon av de tio bästa faktiskt.
Märkligt, men så är det.

Annons

Bara att kolla förarstatistiken för att förvissa sig om hur det ligger till. Det är inte någon eller ett par enskilda gasfantomer som gjort Kumla till den mest framgångsrika speedwayhålan i landet i år.

Man skulle kunna säga att Indianerna är bäst på att vara skapliga.

Sju förare i elitserien snittar över två poäng per heat. Ingen av dem kör i indianväst. Andreas Jonsson, Greg Hancock och Jaroslaw Hampel toppar ligan.

Polske kaptenen Piotr Protasiewicz är bäste ”närking” på elfte plats.

Det är sedan det blir intressant. Ryan Sullivan höll 18:e plats inför mötet med Vetlanda i går, VM-stjärnan Antonio Lindbäck 21:a. Sedan kommer Joonas Kylmäkorpi, Bjarne Pedersen och Niels Kristian Iversen på platser mellan 24 och 28. Det är där Indianerna vinner sina matcher. Och i att reserven Simon Gustafsson snittar en pinne.

Lägg till att Henka Gustafsson på åtta heat faktiskt har lagets näst bästa snitt, så fattar ni att bredden är toppen.

Inget annat lag är i närheten.

Och placeringar runt 20-strecket är rätt okej bland 101 registrerade förare.

Seriesegern är i princip i hamn. Imponerande och väldigt roligt, för i de här sammanhangen är speedway en lagsport, och det känns som att Dalle Andersson fått ihop en trupp som kuggar i.

Inga superstjärnor, men ett antal habila speedwayarbetare som är beredda att trycka sig förbi längs planket även när det är trångt.

För laget.

Jag är däremot inte alls övertygad om att det kommer att räcka till SM-guld. Inte minst för att Indianerna saknar vana vid situationen, att faktiskt vara favorit i kraft av en urstark grundserie.

Vinnarkultur är något som brukar ta lite tid att bygga.

Jag har också känslan av att när det blir slutspelsmatcher, när det verkligen gäller, så väger de riktigt tunga korten tyngre. Och de finns inte i Indianerna.

Eller gör de det?

Palllar Protasiewicz, Sullivan Kylmäkorpi och Lindbäck att bära laget då?

Kanske.

Det roliga är att vi kommer att få se. Och det lär bli spännande. Det har inte slutspelsmöten med Indianerna inblandade varit på senare år.

Vetlanda, med tre VM-chaufförer, var en värdemätare att se fram emot. Nu kom inte Janusz Kolodziej, ur form enligt lagledare Bosse Wirebrand. Han ersattes av Martin Vaculic, vilket lämnade spår hos de regerande mästarna. Spår för hemmalaget att åka i. Vaculic gladde ingen smålänning.

Jason Crump och Jarek Hampel steg fram när det bäst behövdes, Sprutade grus i munnen på Pepe Protasiewicz och Ryan Sullivan och gjorde ställningen oavgjord inför sista heatet. Men Protasiewicz och Joonas Kylmäkorpi högg tillbaka, sänkte Crump och Hampel i ett grymt slutheat. Då dansades det runt ovalen bland fina 5 047.

Trodde ett tag att jag förflyttats till nån 40-talsfilm. Dragspelsståhej och glada nödrim tillsammans med en övertaggad publikfriare/speaker som höll på att vråla öronen av oss. Nån som såg till Klabbarparn i publiken?

Charmigt?

Jorå, men kanske inte på tokvolym.

Mer läsning

Annons