Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kreativa ÖSK försvann på uppvärmningen

Råsunda är ingen vanlig arena. Och AIK är inget vanligt lag.
Redan när mäktiga inmarschlåten ”Å vi e AIK” drar igång före avspark vet man att detta är en speciell uppgift.

Annons

När AIK-klacken håller sig i från dumheter och visar sig från sin bästa sida skapar den en stämning som står sig väl även i internationell konkurrens. Och på planen är årets AIK är också betydligt bättre än den likbleka upplaga som höll på att trilla ur i fjol. Det ska vi alla ha väldigt klart för oss.

Därför kändes det illavarslande när Nordin Gerzic klev av skadad precis i slutet av uppvärmningen. Då utvecklades det till en match mellan två mittfält som har problem med kreativiteten. Daniel Tjernström är en hjälte på många sätt och här i Solna är det många som frågar sig om han någonsin har varit bättre. Men någon Zidane har han aldrig varit. Matchbilden som följde passade Tjernström som handen i handsken. Det var mycket kamp och hjärta. Lite finess och kreativitet.

Ändå var det AIK som utnyttjade situationen bäst. Deras snabba omställningar var ofta farliga och Mohamed Bangura är en spelare som ensam kan sysselsätta ett försvar. Det har han bevisat fler än en gång. ÖSK strävar alltid efter att vara ett spelförande lag.

Men med Gerzic borta gick det helt enkelt inte mot ett AIK som imponerar stort defensivt. Båda mittfälten tappade mycket bollar och det var slarvigt passningsspel från många fötter när den avgörande bollen skulle slås.

Tycker ändå att Erik Nilsson ska ha beröm för sin insats när han nu kastades in i startelvan med bara ett par minuters varsel. Han fick mycket stryk men stod upp på ett bra sätt och visade respektlöshet. När man tacklas stenhårt av Kenny Pavey och Robert Åhman-Persson är det lätt att bli frustrerad. Det är nämligen inga killar som lägger några fingrar emellan precis. Men Erik tackade för välkomnandet till Råsunda och spelade vidare trots de tuffa smällarna. Starkt.

Men i offensiven hade han, precis som resten av laget, svårt att glänsa. Att ÖSK hade så svårt att skapa chanser kan dock inte enbart förklaras med Gerzics skada. Minst lika avgörande var Haddads frånvaro i anfallet. Rollen som center i ett 4-3-3 spel är den svåraste rollen man kan ha på en fotbollsplan. Det gäller att hela tiden vara på rätt ställe när chansen dyker upp samtidigt som man inte får bli för otålig och söka andra ytor när chanserna inte kommer.

Haddad har bemästrat detta mer eller mindre perfekt från dag ett. Valdet Rama, som fick chansen att vikariera som center i går, föll i samma fälla som kompisen Kushtrim Lushtaku gjort innan honom. Han sökte för mycket boll och gjorde det för svårt när han väl fick den. Då hjälper det inte att båda två är väldigt duktiga fotbollsspelare.

0–0 hade inte känts ologiskt i den här matchen. Andra halvlek var nämligen ännu mindre underhållande än den första. Sixten Boström gjorde vad han kunde när han bytte ut en iskall Marcus Astvald till förmån för Paulinho, men inte heller det hjälpte. Paulinhos inhopp var ändå lovande och frisparken från långt håll i slutet var av den högre brasilianska skolan.

Förlust i slutminuten mot ett defensivt mycket starkt AIK är trots allt ingen katastrof. Särskilt inte när den mest kreative spelaren följde matchen från läktaren.

Mer läsning

Annons