Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Luktar guld och missat slutspel

Det fanns en tid när Örebro Volley vann allt, samtidigt som Lindesberg knappt fanns på volleybollkartan.
Nu konstaterar jag från Lindesberg arena: Nya tider. Skilda världar.
Tydligen går det att mäta kontraster bäst i såpoperatermer.

Annons

För det som en gång var upp i Örebro har blivit ner, och tvärtom fyra mil norrut.

Maktskiftet skedde redan förra säsongen. Men efter den här matchen är det inte längre något snack.

Inte ens kamp om vilket lag som är regionens bästa.

Derbyt i Lindesberg arena var bara spännande i ett set. Sedan visade Lindesberg bredd utan bortresta landslagsspelarna Tina Johansson och Anna Rönnbäck. I Örebro var Matilda Wikander bästa spelare. Det säger rätt mycket eftersom hon numera är lagets tränare. Wikanders arvtagare som passare i Lindesberg heter Josephine Tegenfalk och var minst lika bra som Wikander. Skillnaden den här kvällen var att hon hade tre, fyra andra spelare runt sig som var lika bra. Att ha en eller två spelare som glänser i matcherna håller inte. Varken i botten eller toppen av elitserien.

Lindesberg gör i år sin blott femte säsong i elitserien.

För två år sedan tog satsningen fart. Kvar sedan 2009 är bara Josephine Tegenfalk, som under sin tredje säsong växt ut till en nyckelspelare.

Klubborganisation som växt för varje år har börjat träffa rätt.

Nu är orden proffsighet och attityd tapetserat på väggarna i Lindesberg arena och plånboken är, med volleybollmått mätt, välfylld.

Redan i fjol hade Lindesberg en guldtrupp, men tränare Michael Jensen saknade verktygen för att omvandla det fina materialet.

Resultatet blev vad jag förstått det som att Jensen tvingades bort av en missnöjd spelartrupp. In kom amerikanen Matthew Botsford med förflutet som spelare i Vingåker.

På kort tid har han blivit oerhört omtyckt i truppen för sin disciplin och sitt kunnande.

Det i kombination med Nils Holmdahls fys och och fokuscoachen Mats Barlow har gjort att en guldfest till våren inte längre är en dröm.

Men den stora skillnaden är det som hänt runt laget. En detalj kan tyckas. Men en detalj som inte ska underskattas.

I grund och botten är det de ekonomiska musklerna som styr, och sådana har Lindesberg byggt upp under flera år. Spelarna tjänar inga fantasisummor, men klubben har gett sig själva möjligheten att kunna erbjuda alla spelare ersättning varje månad den 25:e.

Oavsett om de är lokala spelare eller proffs från utlandet.

Och vem lockas inte till en klubb som har en av Sveriges bästa volleybollanläggningar?

Örebro slog i botten förra året och går laget till slutspel i år har de överträffat sig själva. Alla spelare från fjolåret är borta, liksom tränaren Jessa Canfield.

Den landslagsmeriterade passaren Matilda Wikander, i fjol i Lindesberg, antog utmaningen att som tränare försöka putta sin gamla klubb tillbaka på segerspåret igen.

Wikanders kompetens är stor, och hon hittade även det i spelarna Kiah Fiers och Whitney Turner samt Anna Sörensen, som liksom Matilda återvänt från Lindesberg.

Resten är ett hopplock med spelare från lägre divisioner.

Ekonomiskt har det även i flera år varit tungt och där är man också långt från Lindesberg. Organisationen har man i alla fall börjat se över, där ordföranden Olle Anfelt på senare år har haft en aningen misslyckad ensamroll.

Mer läsning

Annons