Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många under ytan – men inte damfotbollen

Som utsända för NA är jag och Kicki Nilsson snart inne på vårt femte dygn i Frankfurt. Nu lämnar vi staden för en halv dag och tar tåget till Sveriges bronsmatch i Heidelberg.
Vi bor mitt i den härdade och slitna delen av Frankfurt. Den som ständigt sover, men som ändå aldrig tillåts får göra det.

Annons

Där dörrarna till horhusen är lika öppna som langarnas händer är många. Där det röda skenet är för starkt för att bedra någon längre. Här är ytan hård, och väldigt många under den.

Vi rör oss hela tiden bland alla de sovande vakna som inte ens rycker till av gallskrikande sirener eller isande skyfall.

Här i red light district skryter man inte om antalet semesterveckor i sommar eller retar sig på att köttfärsen är nästan lika dyr på Ica Maxi som på Ica Nära. Här bråkar ingen om vems tur det är att diska eller klippa gräsmattan.

Här är problemen på riktigt.

När hemmanationen Tyskland chockartat åkte ur VM redan i kvartsfinalen mot Japan dog den lilla VM-känsla som Fifa dekorerat Frankfurts stadskärna med. De rosa jättebollarna på centralstationen finns visserligen kvar men har pyst något, banderollerna på det jublande tyska landslaget har tappat färgen. Både av fiaskoprestationen och det ihållande regnet.

Frankfurt är damfotbollens okrönta huvudstad.

Det var här och nu alla skulle bli påminda om det. Inte minst tack vare klubblagets massiva framgångar genom åren.

Men att gå runt i Frankfurt i väntan på VM-finalen känns i stället mer som att vara mitt i en alibifest. Som att vara bortbjuden, men värden drog av någon anledning precis när alla andra kom.

Det var just här som Sverige förlorade mot Japan och det är här förre Kif Örebro-tränaren Pia Sundhage kan bli världsmästare på söndag. Men det finns som tur är även en sida till av arrangemanget. En sida som aldrig någonsin har varit bättre.

Den magiska stämningen inne på arenorna, som turligt nog lever sitt eget liv. Och det är den som du som tv-tittare ser och skapar din egen verklighet och sanning utifrån. 60 000 på ena matchen, 45 000 på den andra.

Tyskland har lyckats lyfta damfotbollen från något många såg ner på till en nivå som aldrig tidigare internationellt varit närmare herrarnas.

I alla fall inte publikt och intressemässigt. Publikfesten är en jättesuccé som har bidragit till ett viktigt erkännande till damfotbollen. Med fulla läktare skapas en seriositetsstämpel.

Och 2013 är det dags att stämpla in på riktigt. Då är det Sveriges tur att vara EM-arrangör.

Mer läsning

Annons