Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mästerlig insats när Kif skrev historia

Det kunde knappast börjat sämre. Men det spelade till slut ingen roll.
Kif Örebro blev övertygande cupmästare och därmed historiskt med att bärga Örebrofotbollens första stora titel.

Annons

Det jublades och firades så att det ekade över halva Kungsholmen efter slutsignalen. Kif-spelarna fick till en perfekt avslutning på en lång säsong. Och på läktarna kändes det som halva Örebro följt med, iförda röda kepsar, för att vara med om denna första stora triumf.

Just där och då var cupstämningen total.

Men jag ska ärligt erkänna att det knappast började så. Finalarenan Kristinebergs IP må vara klassisk Djurgårdsmark. Som värdig finalarena för svensk fotboll hade den mycket att önska.

Här boxades 1927 legendariske Harry Persson. Här spelade Djurgården hockey på 40-talet. Men nu var det final i dubbel bemärkelse. Grävskoporna väntade utanför grindarna. I dag börjar rivningen. Planen ska ersättas av - en asfalterad bussparkering.

Läktare bara på ena långsidan och ett gulgrönt strålkastarsken som fick fotograferna att undra om ljuset var på. Att NA:s pressplats var placerad bakom en tv-kamera med halva planen skymd kändes bara helt naturligt.

För Kif Örebro började matchen lika illa. Kristin Hammarström fick ”bara” en varning när hon drog ner Djurgårdens frispelade Emma Lundh. Hade hon skickats av planen hade uppförsbacken blivit betydligt tyngre. Även om straffen sedan gått i mål tror jag nämligen att Kif rett ut det här med elva spelare på planen.

För det fanns tidigt en tydlig beslutsamhet i Örebrolaget, en het vilja att ta det här cupguldet. Sättet titeln säkrades på var imponerande.

Trots bortaplan och halt underlag försökte man rulla boll inom laget. Man byggde upp anfall metodiskt och vann tidigt kampen om mittfältet. Djurgården hade fördel av hemmaplan men fick mest ägna matchen åt kontringar med en ensam Emma Lundh som enda hot mot Kifs stabila försvarslinje.

När Kim Ekebom nickade in 3-1-målet i slutet av första halvlek var finalen i praktiken avgjord. Andra halvlek blev en transportsträcka utan att landslagsmålvakten Kristin Hammarström sattes på något egentligt prov.

Kif var bättre på i stort sett alla positioner. Men det är svårt att blunda för Marie Hammarströms betydelse som spelmotor och specialist på fasta situationer. 2-1-målet på frispark var en delikatess.

Att anfallaren Kim Ekebom också gör säsongens två första mål i en final, och från en ovan mittfältsposition, skvallrar både om form och fingertoppskänsla hos mästartränaren Richard Holmlund. Jag är övertygad om att hans erfarenhet av stora finaler bidrog till framgången. Holmlund fick ut det bästa av alla spelare när anspänningen rimligen borde vara som störst. Det är en egenskap som inte nog kan värderas i en nervig cupfinal.

När speakern dessutom ropade upp Sanna Valkonens namn två gånger vid spelarpresentationen var det förstås bara tidig föraning om att detta skulle bli lagkaptenens stora avskedskväll.

Bara en detalj till: Marie Ståhlberg fick hoppa in med några minuter kvar. Hon hann inte göra mycket men har ändå stor del bakom den historiska titeln. Hennes segermål borta mot Malmö var en knall som lade grunden för det lyckliga slutet på en fallfärdig arena i Stockholm.

Stort grattis, Kif Örebro! En mer värdig cupsegrare är svår att finna eftersom man på vägen fram slagit ut Tyresö, Malmö och Linköping. Samtliga tre lag före i den allsvenska tabellen.

Och grattis även till ÖSK som säkrade sin Europaplats när AIK besegrade Elfsborg några kilometer norrut. Detta var sannerligen Örebrofotbollens stora kväll.

Allra sist: Mästare i kavaj har fått en ny innebörd. Kifs guldkavajer var ett nytt fräckt grepp som kanske kan bli ny trend efter alla fåniga varianter av guldhattar vi sett genom åren i svensk idrott.

Mer läsning

Annons