Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖSK saknar linjer i spelet

Låt oss först som sist konstatera: Mjällby är ingen dålig nykomling i årets allsvenska.
Vad ÖSK är?
Det blir jag faktiskt inte klok på.

Annons

Det vore formulär 1 A att ta fram stora sågen och strimla ÖSK i bitar efter en sällsynt blek insats hemma mot Mjällby. Men varför göra det lätt för sig. Det har faktiskt bara spelats tre omgångar av allsvenskan och den som kan sia om slutplaceringar redan i den bistra mars-kylan måste ha lika tur som helgens Lottovinnare i Skåne.

Men lättsinnet efter den övertygande premiärsegern mot seriens andra nykomling Åtvidaberg har på två matcher snabbt övergått i betydligt bistrare tongångar. När en tränare börjar svaret på en fråga med att svära och ifrågasätta densamma, då vet man att bekymren är högst påtagliga. Det var precis vad Sixten Boström gjorde när jag undrade vilket som är värst just nu: att hans lag inte gör mål framåt eller att hans lag släpper in för enkla mål bakåt?

ÖSK-tränaren var knappast på humör för någon filosofisk utläggning.

Jag förstår honom mycket väl.

ÖSK gjorde en blek insats redan från start. Och det blev aldrig nämnvärt bättre även om bollinnehavet ökade efter pausvilan. Jag satt långa stunder och funderade på vilket lag på planen som var nykomling.

Mjällby kontrollerade matchen. Man spelade lugnt och metodiskt och den provokative, men ack så värdefulle mittfältaren, Tobias Grahn styrde allt. Hemmapublikens fokus inräknad.

Hans lag vårdade bollen för att plötsligt sticka in den centralt i djupled till antingen Marcus Ekenberg eller vindsnabbe Mostapha El Kabir. Mittbacksduon Almebäck/Wikström fick aldrig grepp på dem.

ÖSK hade en kvalificerad målchans på hela matchen, Kim Olsens nick från nära håll som Mattias Asper reflexräddade strax efter Mjällbys ledningsmål. Men gästerna hade bud på betydligt mera.

I andra halvlek uteblev anstormningen från ÖSK. Det mesta kretsade kring gnatande på domaren (han var lika släpphänt åt båda hållen) eller försök att trycka till Tobias Grahn innan Mjällby med kraft och vilja satte sitt andra mål på en hörnretur.

När publikens spridda burop följde ÖSK-spelarna av planen försökte jag i huvudet gräva fram några linjer i ÖSK:s anfallsspel.

Jag hittade tyvärr inga för kvällen.

Mest osynlig var lagets offensiva vänsterkant. Roni Porokara fick än en gång märkligt lite uträttat. Han blev ofta stillastående med bollen och det ryck han skämt bort oss med tidigare såg vi inte mycket av.

På andra kanten kom Marcus Astvald visserligen fram, men hans inlägg hittade sällan rätt.

Kvar som kreatör med boll blev då mittfältaren Nordin Gerzic. Men han raderades fullständigt ut av Tobias Grahn och tvingades söka sig längre och längre bak i planen.

Och här ser jag ett problem som ÖSK snart måste lösa. Vi är många örebroare som så gärna vill se Nordin Gerzic briljera i allsvenskan eftersom han är en son av staden. Men detta vet också motståndarna. Som bärare av lagets kanske viktigaste position blir han i allt för många matcher bortmarkerad.

Kraven på en speluppläggare är stenhårda för ett lag som vill tillhöra tabelltoppen. Jag börjar allt mer tvivla på att Gerzic kan fylla den rollen i det långa loppet. Må han genast motbevisa hur fel jag har.

ÖSK-lånet Paulinho fick aldrig chansen att presentera sig för sin nya hemmapublik. Däckad av magsjuka följde han matchen från pressläktaren. Nu lär debuten ske borta mot AIK. Tala om att komma in i hetluften direkt i så fall.

Allra sist: På tal om inlånade anfallare måste jag dra en favorithistoria med anknytning till Mjällby. Under klubbens första allsvenska sejour lånades en meriterad anfallare in under sommaruppehållet. Engelsmannen Frank Worthington blev snabbt en favorit på planen. Men ännu mer utanför.

Under 22 proffsår spelade han för 25 klubbar i fyra länder.

I Mjällby spelade han tio matcher sommaren 1980. Men när han efter sin karriär fick frågan av en journalist i vilken klubb han trivts bäst svarade han blixtsnabbt:

”Hanöhus night club” i Hällevik.

Så talar en sann artist.

Mer läsning

Annons