Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Revanschen större än priset

Örebro kunde ha fått årets tränare, årets mål, årets back, årets mittfältare, årets allsvenska spelare och årets bästa damspelare i Sverige.
Men när favoriterna föll bort på Fotbollsgalan stod en målvakt som sista utpost.
Och fick det största av allt.
Revansch.
Hon som åkte till och från VM som en turist fick äntligen det erkännande som hon så länge förtjänat.

Annons

När nomineringarna släpptes började den lokalpatriotiska ådran att klappa extra hårt hos mig. Tjejerna hade chansen att rädda ett mörkt fotbollsår för Örebros del. Där ÖSK var mer svart än vitt och där Kif Örebro gjorde ett godkänt år. Men ändå lite sämre än vad vi är vana vid. Kif vann inte Svenska cupen som förra året. Eller tog 42 poäng och slutade tre poäng från silver som 2009.

Men efter bronset och uppsvinget i VM-slutspelet i Tyskland för damerna fanns chansen i alla fall till en storslam i Globen för Örebrofotbollen.

Med Kif-stjärnorna Sara Larsson och Marie Hammarström som nominerade till årets back och årets mittfältare. Och med Lisa Dahlkvist ett steg ännu högre upp, som årets bästa allsvenska spelare och med chans på Diamantbollen.

Men den här festen tillhörde någon annan än de som är vana att få applåder. I alla fall i vår tidning. Kvällen började med att Kristin Hammarström blev utsedd till årets målvakt. Jag fick nypa mig i armen, kinden och låret.

Snacka om revansch för ”Krisse”. Jag försökte få förbundskaptenen Thomas Dennerby att erkänna att han inte gett henne en ärlig chans än.

Så fort det vankats landslag och tävlingsmatcher har av många den frågasatta ettan Hedvig Lindahl varit lika självklart som alltid.

Kristin har kastats in bakom glasspinnarna i frysen igen. Med hänglås på dörren.

Men gamle polischefen Dennerby lyckades prata sig ur situationen gång på gång så till slut gav jag upp.

Utmärkelsen nu var nästan som om Johan Wiland skulle snuva Andreas Isaksson på samma pris.

Ingen var mer turist i VM än Kristin Hammarström. Men grymt kul för tjejen som var ensam i Sverige i år att vinna två raka cupguld. Ett kvitto som vi klichéartat brukar säga i den här branschen.

Det hade inte minst Richard Holmlund tyckt. Han som alltid höjde Kristin högst av alla och tyckte det var synd att hon inte vågade klaga högljutt över situationen i landslaget.

Det här ögonblicket hade Holmlund varit stolt över.

Nu har han lämnat oss alla. En minnesstund i Globen hade varit på sin rätt. Men bufflige Richard passade nog inte in i den svenska fotbollsfamiljen.

I slaget om den åtråvärda Diamantbollen var aldrig Lisa Dahlkvist nära Lotta Schelin, som var avgörande i Lyons Champions league-vinst och har det bästa fotbollsåret i karriären bakom sig. Valet var rätt. Att vinna Svenska cupen med Göteborg är inte samma sak som att vinna den finaste klubblagsturneringen i världen.

Dessutom har Schelin lyckats behålla den viktiga karisman och göteborskan som går hem i tv-rutorna. Bortsett från Tomas Brolin, Kim Källström och ”Kurre” Hamrin som körde flera varv i den mixade zonen före galan var Schelin kvällens mest påpassade person i Globen.

Före galan såg jag inte ens Lisa Dahlkvist eller Marie Hammarström. Det sa en hel del om var priset skulle gå.

Guldbollen till Zlatan Ibrahimovic i år igen.

Så klart.

Så länge Zlatan spelar kommer han vinna den varje år. Kanske också den dagen han lirar med småkillarna hemma på tomten i Malmö. Eller bara kollar på en match på tv:n.

Mer läsning

Annons