Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rolf-Göran är ridsportens Zlatan

Att jämföra sportprestationer med varandra är egentligen omöjligt. Hur ska man värdera vilken av alla vinnare som är allra bäst?
Efter att Rolf-Göran Bengtsson (RGB) vann Jerringpriset i utklassningsstil fick tyvärr både han och ridsporten utstå rena påhopp, inte minst från sportjournalister.

Annons

De nominerade är alla grymma idrottare och vem som helst hade vunnit välförtjänt. Men att säga att RGB inte är värdig priset är bara okunskap. Anfall är ju som bekant bästa försvar, även för den som bara är för lat för att läsa på fakta.

Varför är det enligt vissa en sport när 22 vuxna män springer efter en liten boll men inte när en man får ett stort djur att hoppa manshöga hinder? Att försöka förklara för den som ser ridsport som en rosaskimrande gulligull-hobby är omöjligt. Men jag ska försöka.

RGB är en Zlatan men istället för att få en boll att göra ofattbara saker får han 600 kilo häst att topprestera. Han är en Peter Forsberg som med ödmjukhet, vinnarskalle och järnvilja kommer tillbaka gång efter gång. Han är en vanlig ”Bengtsson” som utan ekonomiska förutsättningar är bäst i en sport där pengar är avgörande.

Han är en Tony Richardsson som år efter år är bäst, men i Sverige varken ser eller förstår vi. Fast nu behövdes ingen sketch för att ändra på det.

Rubrikerna skrek efteråt ut att ryttarna mobiliserats och det stämmer. Vi röstade hejvilt! Men att alla enades kring att RGB är bäst säger snarare allt om hans storhet. För mycket kan man säga om hästfolk men vi är inte ofta överens. Vi har ett förbund som konstant kritiseras för sina beslut. Längre ner på stallgolvet är det allmänt känt att det finns lika många åsikter som det finns hästägare.

Redan i starten som ridsportkrönikör här på NA ondgjorde jag mig över att Malin Baryard var den som syntes om det någon gång skrevs om ridsport. Inte för att hon inte förtjänade det, men för att vi hade en ryttare i RGB som det aldrig stod något om trots att han var tre gånger så framgångsrik.

I ärlighetens namn är RGB inte en man för rampljuset. Han har en konstig skånsk-tysk brytning, han ler inte ofta och orden kommer inte spontant. Men det är inte för sin mediala förmåga han vann priset. RGB har bott utomlands sedan mitten av 90-talet och gjort det han gör bäst. Tränat timma ut och timma in, dag ut och dag in, i strävan efter att bli bäst. Efter åratal av framgångar har RGB äntligen blivit uppmärksammad för att han helt enkelt är världens bästa ryttare.

Mer läsning

Annons