Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SM-dramatik på två nivåer

Ett friidrotts-SM kan börja i en enda röra och sluta med dramatik och tårar. Ungefär så kan min eftermiddag i Tybblelundshallen sammanfattas.

Annons

Varje gång jag ser friidrott på plats slås jag av samma sak. Var ska jag titta? Från tv-soffan är allt glasklart. Sakkunniga kommentatorer rabblar faktan till tydliga bilder på de aktiva oavsett var på arenan de tävlar. Och det som missas direkt kommer alltid i efterhand.

I verkligheten är en friidrottstävling som att skärskåda en myrstack. Tävlande, ledare, arrangörer, media och publik rör sig kors och tvärs.

När jag väl börjat få grepp om läget sprang jag rakt in i min gamle gympalärare. Meriterade sprinttränaren Kenth Olsson såg nog inget ämne i mig under tidigt 80-tal på Klippans gymnasium. Däremot i sin nuvarande adept Johan Wissman som han lett fram till världstoppen. Olsson strödde nu lovord över Örebros nya friidrottshall. Rätt tunga ord från en man som varit i branschen i närmare 40 år.

Tävlingens lokala höjdpunkt var förtås kvinnornas sprintfinal. Två Örebrotjejer på startlinjen i finalen. Bara det en framgång. Att det sedan blev ett brons för Elin Östlund, som redan i semi sänkte sitt personbästa med åtta hundradelar, var en präktig skräll. Hon lyckades upprepa sina starka prestationer med några timmars mellanrum. Samtidigt var det tungt att se Julia Skugge sitta och vara otröstlig bakom en reklamskärm. Hade hon tangerat sitt årsbästa hade guldet varit hennes. Det visste hon så väl bakom tårarna. En fjärdeplats – dessutom på en sämre tid än i semifinalen –ingick inte i drömmen för hemma-SM.

I skymundan utspelade sig en helt annan dramatik. Under förmiddagens försök på kvinnornas 60 meter sprang Helsingborgs Elin Backman och hemmalöparen Caroline Ståhl, KFUM Örebro, in på exakt samma tid i två olika försöksheat. Tiden 7,86 sekunder. Dessutom på samma tusendel: 7,859. Bara en av dem kunde få plats i semifinalen.

Lösningen för att skilja dem åt blev –slantsingling. Den förlorade Örebrotjejen som därmed var utslagen.

Friidrottsoraklet Lennart Julin berättade för mig att sånt händer kanske bara två-tre gånger per år.

Allra sist: Ett friidrotts-SM kan också bjuda på oväntade upplevelser. Att se Tommy Ståhl och Esko Frykholm, sida vid sida med en kratta i handen där trestegshopparna landade, var en sådan. Den ene mångårig fotbollsprofil i ÖSK-tröjan, den andra pingisspelare ända sedan Tage Flisbergs tid.

Kom sedan inte och säg att idrotten inte förenar.

Mer läsning

Annons