Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Statistiskt är drömmen redan krossad

Det dukades till fest. Kvalseriefest. Förbereddes i månader.
Det vävdes drömmar, ljuva, underbara elitseriedrömmar. Drömmar som verkade allt mer realistiska ju mer det pratades om dem.
Så kom ett gäng dalmasar och en samling skånapågar och brände ned allt på tre dagar.

Annons

Kvar lämnade de bara frustration, ångest och den monstruösa rad av måstematcher som nu tornar upp sig till en uppförsbacke i Alpe d’Huez-klass framför Örebro Hockey.

Det är bara att titta på statistiken: Inget lag har under 2000-talet tagit sig till elitserien efter två raka förluster i inledningen av kvalserien. Inte ett enda lag på tolv säsonger.

Inget lag har klarat av att ta klivet upp utan att ha med sig minst två poäng ut ur omgång två. I snitt har det krävts 4,75 poäng. Statistiskt är Örebro redan uträknat. Statistiskt är elitseriedrömmen redan krossad.

Kvalserietränarna har de senaste åren tävlat i att använda klyschan 2008.

2008 som året då Rögle klev upp i elitserien trots blott tre poäng på de fyra inledande matcherna.

2008 som året då Malmö missade avancemang trots 15 poäng på de sex första omgångarna.

Det är en vacker illustration av hur oförutsägbar den här korta serien är. Hur snabbt det kan svänga. 2008 är en snuttefilt att hålla i handen eller en läxa att ständigt påminna sig om, beroende på i vilken situation man befinner sig: Att man aldrig ska ge upp och heller aldrig ta ut något i förskott.

Men 2008 är också ett undantag.

Örebro kan fortfarande bli ännu ett undantag. De kan fortfarande skriva historia som första lag att ta sig till elitserien trots noll poäng efter två omgångar.

Men det ska oerhört mycket till. Inte för statistikens skull – utan rent spelmässigt.

För så många misslyckade uppspel, så många bortslagna passningar, så många förlorade närkamper och så mycket slarv som Örebro bjöd på i går gör insatsen till en av säsongens allra sämsta – i den hittills viktigaste matchen.

Det går att prata om Troja hemma i oktober, Mora borta i januari och ett par andra bottennapp.

Men sådana svängdörrar i försvaret (Rögle kunde ha gjort fem mål till) och så impotent offensivt spel (hur många hundraprocentiga målchanser räknade vi till, tre?) som laget producerade i går har jag inte sett tidigare.

Det är svårt, nästan omöjligt, att analysera varför Örebros spel fallerar så totalt i det här läget av säsongen. Vi journalister har helt enkelt för lite information att tillgå.

Hur hårt tränade laget egentligen efter nyår, kan det ha slagit tillbaka? Finns det mörkade småskador och sjukdomar i truppen? Hur har det plötsliga lånet av Hellberg påverkat harmonin?

Vi kan bara spekulera.

Vill man vara riktigt hård kan man dock säga att Örebro bara kan dra två lärdomar av Hellberglånet: Det räcker inte med en målvakt, man måste ha ett försvar också. Och någon som gör mål.

Det Örebro får sätta sitt hopp till i det här läget är att det finns ett par räddningsplankor i serien.

Den tuffa förkvalserien tar förr eller senare ut sin rätt på Rögle. Ett par motivationsdödande förluster till och Karlskogaspelarna tar förtida semester. Och någon lite motgång kan åter sätta allt i gungning i Timrå.

Men nu finns det inget utrymme för misstag längre, inte minsta lilla.

På tisdag måste spelet från i höstas vara återfunnet, eller åtminstone krigarhjärtat vara upphittat.

Allt mindre än tre poäng i Eon arena och det är god natt, Örebro. Då är kvalseriefesten över. Då är elitseriedrömmen död.

Inte bara statistiskt, utan också realistiskt, sett.

Mer läsning

Annons