Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt få till ett ballare VM-slut

Det finns ett klassikt Grotesco-avsnitt där allt börjar lugnt men sedan bara totalspårar.
Avsnittet är signerat Henrik Dorsin och heter ”Det ballar ur”.
När Marie Hammarström från Örebro avgjorde bronsmatchen i VM med ett sagoavslut, samtidigt som hennes tvillingsyster och andra lagkompisar grät öppet, tänkte jag bara: ”Nu ballar det ur ordentligt”.

Annons

För hur sjukt var det för oss som är från Örebro? Sverige var en spelare mindre på planen efter Josefine Öqvists stämpling och många trodde att Dennerbys landslag skulle avsluta VM med två förluster.

Då small det bara till.

Ett tekniskt nummer från den höga skolan – vilket passar en gymnasielärare bra – och sedan ett pressat halvvolleyskott i krysset. Inför 25 000 åskådare.

De som tidigare skrattade på pressläktaren åt valet att starta med Örebro-doldisen i semifinalen mot Japan, för det var några stycken, skrattade nu i stället med henne.

Efter matchen var NA först fram i den mixade zonen där spelarna passerar efter att ha duschat. Efter följde ett hundratal journalister till.

Ett skott räckte för att bli stjärnan. Ett skott räckte för att Thomas Dennerby skulle passera bakom hennes rygg och säga:

– Ah, det är här alla hänger, då traskar jag vidare.

Allt kändes overkligt och jag förstår exakt vad rörda tvillingsystern Kristin menar när hon säger att hon inte fattade någonting. Det är få som kommer närmare varandra än tvillingar. Den enas lycka är lika mycket det andras.

När det ballar ur gör det även det för den andra.

Skottet var värt en medalj i sig, men gav ett helt land så mycket mer att vara stolt över.

Jag var själv en av dem som tvivlade på Sverige före VM. Såg alla skador rada upp sig på försommaren och inga anledningar till att det skulle gå bättre än det brukar. Generationsväxlingen hackade och Sverige började bli gammalt.

Skrev därför en floppkrönika.

Jag satte turiststämpel i pannan på Marie Hammarström och tänkte att hon hittar säkert bättre än mig i Tyskland om jag behöver leta hotell akut eller om GPS:en tappar rösten.

När chefen frågade i ett tidigt skede om vi skulle åka redan till första matchen mot Colombia tyckte jag att det var bättre att avvakta.

Sverige gjorde tvärtom. Körde fast mot ett hyperkvickt Japan men hittade gasen en sista gång. I en av VM:s bästa matcher. Även det en moralisk seger för Sverige som klarade ladda om när det var som svårast.

Det svenska landslaget har visat att den svajiga generationsväxlingen varit tillräckligt stabil för att ta medalj i VM och slå USA, som kan bli världsmästare på söndagskvällen.

I och med bronset har Sverige också förstärkt, eller kanske till och med återtagit, den betydelse man så länge haft som gammal stormakt i damfotbollen. En liten pånyttfödelse som blir viktig inför OS nästa år och det efterföljande EM-slutspelet på hemmaplan 2013.

Det ska bli spännande att se hur genomslaget blir i damallsvenskan efter VM. Publikintresset och landslagets resultat har på senare år varit väldigt starkt kopplade. I alla fall sedan Marta övergav allsvenskan och publiksiffrorna kraschade.

876 åskådare i snitt efter nio allsvenska omgångar är en blek siffra, men förmodligen också en tacksam att jämföra med efter 18.

För Kif Örebro och Örebro-publiken blir den första hemmamatchen efter omstarten något alldeles extra. För efter bortamöte i allsvenskan mot Dalsjöfors och cupmatchen borta mot Sunnanå möter Marie Hammarström och Sara Larsson Lisa Dahlkvist och Kristin Hammarström den sista juli. Då Göteborg kommer till Behrn arena.

Och VM-hjältarna återförenas äntligen i Örebro igen.

Mer läsning

Annons