Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Werme har underskattat hockeyn i Örebro

Annons

Varför skriver du aldrig om ishockey Pelle?

Frågan kommer då och då. Du som är gammal hockeylirare och allt

Tja, jag vet faktiskt inte.

Det stämmer förvisso att jag en gång i forntiden spelade i ÖIK. Å enligt gamla tränare som jag då och då springer in i var jag visst rätt bra. En stor talang som hade en unik förmåga att alltid ta raka vägen mot mål om det så fanns motståndare eller inte i vägen, säger dom.

Jag var runt 16 år när jag slutade och det går naturligtvis inte att säga hur det gått om jag fortsatt men ibland undrar jag faktiskt hur livet sett ut om jag valt ishockeyn.

Det var roligare att spela hockey, där var jag dessutom en offensiv målgörare och inte det defensiva monster som fotbollen gjorde mig till.

Men jag tog farväl av ÖIK och ishockeyn i början av 80-talet och har väl egentligen aldrig sedan dess brytt mig särskilt mycket. I Örebro vet vi alla hur det gick med konkurser och kaos och det som i många år nästan kan klassas som korphockey om man förvandlar seriepyramiden till fotbollens tabeller. Det är ju därför som stadens politiker kunnat gå omkring och hånskratta åt Örebro Hockey när dom presenterat tankar om nya arenor som andats NHL. Det har varit ofarligt att göra det. Hockeyns representanter har kunnat viftas bort som pajaser med storhetsvansinne. Men frågan är om inte Staffan Werme och han den där gröna och resten av gänget kommer att sätta skrattet i halsen. Kanske har dom underskattat kraften som finns här i stan när det kommer till ishockey. Det är lätt att vifta bort femhundra åskådare i den söndervittrade och mögliga gamla öststatsbunkern mot Skåre i november.

Men nästan fyratusen extatiska åskådare i den avgörande matchen mot Huddinge, plus det bortafölje som dykt upp på slutet vittnar om att det finns dynamit i hockeyfolkets brallor.

En svag säsong av ÖSK i allsvenskan kan mycket väl leda till en hockeyhysteri när hösten närmar sig. Jag tycker man märker det överallt. Människor jag aldrig trott ens har sett en ishockeymatch biktar sig vid lunch och fikabord och kommer ut som gamla ÖIK-fans. De har alla, precis som jag själv, stått och trängts i samma gamla hall som står där än i dag.

Skanderat Krobbe, Nalle, Mozart och garvat åt Nisse Björks skrala skridskoåkning.

Ishockeyintresset har legat latent i stan, som en mördarsnigel har hockeyfolket legat och ruvat i underjorden. Alla snackar ishockey just nu. Alla. De flesta verkar dessutom uppriktigt och helhjärtat glada över Örebro Hockeys avancemang. Det bubblar på något svårdefinierbart sätt.

Upptäckte till min uppenbara förvåning att även jag själv hade spår av hockeybacillen kvar i mig. Det förflutna kryper upp till ytan och när jag klickade in på NA under torsdagskvällen för att få slutresultatet i matchen mot Huddinge och insåg att Örebro Hockey klarat av det. Då pirrade det till i mellangärdet och en varm våg av glädje kom springande genom kroppen.

Jag var inte alls förberedd på det. Tror inte att jag är ensam om den känslan.

Mer läsning

Annons